Världens bästa Vappu

Helgen som gick spenderades i Ucklum (bröd) , Stenungsund (kött), och på Orust (bröd) på en hoppteknikkurs förVappu Alatalo. Jag, Elin och Anna kamperade ihop med några av våra fyrbenta (Lyxa, Tvist och Eroz) och spenderade många timmar ihop med mycket skratt, lite dödshot, massa prat och otroligt många nya insikter och kunskaper. Tack Anna och Elin för det goda sällskapet och hjälpen med fotografering och filmning :D! Och tack för alla goda citat och färdsällskap bland enkelriktade gator, Elin-raggande pizzabagare, vägarbeten och världens kortaste Orustbro!

Helgen gav mig så otroligt mycket att det faktiskt kändes lite världsomvälvande trots att hoppteknik i grund och botten egentligen är så självklara saker, särskilt om man kommer från en bakgrund som hästtjej. Varför har man inte lagt mer krut på detta förut?! Stupid, stupid me ;)!

Vappu själv var helt fantastisk, hon kändes så otroligt kunnig och analyserande, med massa tankar och kunskaper om hoppteknik, friskvård, fysträning, med en stor portion pedagogik och humor. Hon var extremt noggrann men ändå flexibel och hade ett otroligt fint positivt tänkande och såg varje hund för individen den var. Hon var inte heller rädd att säga att vissa saker var dåliga (vissa instruktörer säger ju bara bra, bra, bra hela tiden, hur mycket lär man sig på det :P?!) men sa det ändå på ett sådant sätt att man inte blev helt förkrossad, utan gav konkreta tips och handfasta råd på hur man skulle förändra och förbättra. Me like alot :D!

Den första praktiska övningen vi körde på lördagen var Setpoint Exercise, som ska lära hunden var den ska hoppa av för att få optimal väg över hindret. Så här såg det ut när det var Lyxas tur:

Stilstudie:

Och detta var vad Vappu hade att säga om henne när denna övning var över:

”Hon har en väldigt bra stil, men hon klarar inte mer än 18 inches (40 cm). När vi gick över 40 så började hon kompensera med nacken, och när vi tog upp det på 60 så hoppade hon med alla fyra benen uppdragna samtidigt.  Hon har vacker stil i de lägre höjderna, men allt över 40 är för mycket för henne just nu, för du vill inte att hon ska lära sig att kompensera hela tiden. Hon är så ung, vad hon behöver är att ha mer styrka och mer koordination och motorik. Det är inga problem med det, hon är bara inte färdig att hoppa högre. Hon behöver mer kraft i musklerna så hon kan hoppa utan att kompensera med nacken.

Det är ofta så att man inte förstår hur mycket skillnad det är för en hund om det är 40 eller 50 cm det handlar om, särskilt när de är unga. De har inte full kroppsmassa eller muskelmassa än. Hon har vacker stil och vacker teknik, det är bara när det blir för högt för henne som hon tar till den dåliga hoppningen.  Du kan träna henne på mellan 35 och 45, och sen kan du köra mycket basic grids då det är en hoppmuskelbyggande övning när man kör många repetitioner. Jag är säker på att hon i slutet av sommaren kommer hoppa 65 bra.

Du måste bara se till att vara tålmodig med henne gällande detta, och sköta din hopphomework. Hon är fint byggd! Hon är lite tung, inte fet men har grov benstomme  (”heavy bones”)  så hon är inte den lätta typen (dock sa Vappu efter att hon frågat mig hur bra jag ville ha det, och jag sa SM-kvalitet, så behöver Lyxa tappa 1-2 kg). Men hon är inte heller framtung, hon har rätt lika vinklar både fram och bak, hon har faktiskt väldigt bra vinklar för att vara aussie baktill. Det är nice, hon ser nästan ut som en border collie, lite längre och lite tyngre men med en bra kropp att hoppa med. Du kommer inte ha några problem med henne, hon behöver bara lite mer muskler eftersom hon är lite mjuk här och där. Hon behöver mer uppstadgande muskler och behöver jobba med balansövningar som bygger upp pilatesmusklerna.

Hon tar landningarna väldigt bra, även de som blir fel för att hon inte hoppade av korrekt. Hon dunkande aldrig ner i marken, så hon har en väldigt bra front för att göra landningar med och hon gör det med bra teknik. Så övergripande är jag förvånad över att hon ser ut som på er bild (Elin ritade Lyxas hoppteknik med höjt huvud som nästan nuddar svansen och sänkt rygg och visade vappu 😉 ). Hon såg inte ut så en enda gång här.

Och en annan sak, om du ser den tekniken när du kör banor, så kan det vara för att hon inte förstår din handling tillräckligt bra än. Så du ska träna mycket handling med låga hinder eller t.o.m. bomlösa hinder så att hon verkligen förstår vad du menar. För om hon inte förstår din handling så måste hon titta på dig för att försöka se vad du menar och då kommer huvudet åka upp till fel ställe hela tiden och då finns det ingen möjlighet att hon kan jobba korrekt.”

Jag tog till mig allt det positiva som hon sa, och även det negativa som har gjort att jag har ändrat om min målsättning och min träningsplan radikalt gällande Lyxa. Mer om det i ett kommande blogginlägg :P.

Nästa övning vi gjorde var Basic Grids, en övning som är hoppmuskelbyggande och som även lär hunden att kunna samla sina galoppsprång.

Vappus kommentarer:

”Väldigt bra. Men man ser också att hon tröttnar rätt fort, och det stämmer överrens med vad jag sa till dig förut, att ge henne tid att växa i kroppen och utveckla sin styrka. Hon vet hur hon ska göra detta, hon vet hur hon ska använda kroppen, hon samlar sig fint. Men hon har en tendens att i början slänga sig framåt, bli låg i fronten och skynda sig så du måste tänka på att alltid belöna henne stationärt”

Vi gick sedan över till Progressive Grids, där hunden lär sig att länga galoppsprången, samt Distance Evaluation, där hunden lär sig att se och ta längre avstånd till hindren.

Vappu om Lyxas Progressive Grids:

”Gång ett så smällde hon väldigt i marken varje gång hon landade. Gång 2 var bättre, hon landade inte så tungt och högljutt utan tog ner sig själv mycket bättre. Hon tog distansen jättefint och hade inga problem alls att länga galoppsteget. Väldigt bra.”

Vappu om Lyxas Distance Evaluation:

”Hon studsade på 12 och 13 feet. 12 var vackert på det sättet att hon läste det bra, men det var tungt. 13 var perfekt, hon var väldigt lätt och fluffig. Väldigt bra jobbat. Försöket på 14 var inte så bra och hoppet var väldigt flackt. Så vi kortar det lite, det kan vara så att hon har en snygg grundstil, men när hon får mer utrymme och mer chans att köra på framåt, så slänger hon stilen genom fönstret. Här handlar det inte om höjden,  utan att hon har mer utrymme och mer fart. När hon måste, så gör hon jobbet bra, men när distanserna är längre så behöver hon inte jobba utanblir flat. Men vi ska försöka en gång till med en speedbump på distansen för att se om hon löser det.

Med speedbumpen var det mycket bättre. Hon gjorde ett bättre språng emellan och hoppet var bättre också, men hon har huvudet lite för högt upp fortfarande. Men ändå mycket bättre. Vi försöker igen en gång utan speedbump.

De två sista hoppen:

”Hoppet var lite bättre, galoppsprånget mellan hindren var inte det. ”

”Nice! Det där var ett vackert hopp på studs. Det var perfekt, hon fixade allt jag inte var nöjd med.”

Detta var övningarna vi gjorde för dagen, och sen så tittade vi även på hundarna som körde advanced övningar. Riktigt roligt att se och sträva emot!

På söndagen introducerades vi bl.a för Bendwork, och för Lyxa såg det ut såhär:

Jag fick här bassningar av Vappu att jag måste lära mig att läsa Lyxa, att inte pressa henne framåt utan låta henne erbjuda sin egna fart och bara stötta, inte styra. Det är när jag går in och pressar med mitt kroppsspråk som hon tappar bakpartiet, halkar och kan hamna i en skadesituation. Jag bannar även mig själv för att jag i en ny övning la till en ny start (sittande mellan benen, syns inte i filmen), vilket orsakade onödig frustration och nedstämdhet. Gör om gör rätt, puckohandler :P!

Så för att försöka korta ner ett redan gigantiskt långt blogginlägg (där jag inte ens försökt att beskriva detaljer eller läsa det finstilta i mina anteckningar, kommer som sagt uppdatera träningsplanen i ett kommande inlägg) så kan jag bara återigen säga att jag är SÅ nöjd med kurshelgen! Det var otroligt lärorikt att ha någon som verkligen tittade på var bristerna låg i Lyxas hoppteknik, och som gav mig verktyg att jobba med det! Alla som är det minsta intresserade av att få en duktig, hållbar och sund agilityhund, se till att gå en hoppteknikkurs som bygger på Susan Salos lära. Och om ni har chansen, gå för Vappu! Henne kan jag fullt och varmt rekommendera!

Och gör det fort, innan det är försent, annars kanske ni har en hund som ser ut som nått fantasyodjur  mellan hindren 😉 :

Gollum?

13 reaktioner på ”Världens bästa Vappu

    • Thanks! Ja, jag är väldigt nöjd med omdömet Lyxa fick, hon är ju väldigt bra grundmaterial att jobba med :D! Vi ska bara banta lite så har vi SM-kvalite sen ;)!

  1. Låter onekligen intressant! Jag läser, tittar och tar åt mig fast jag inte håller på med agility. Hoppteknik kan minsann behövas ändå! (tänker på alla gånger Midas har kraschat in i hindret…hu.)

    • Oh ja, hoppteknik är otroligt viktigt, och genom att träna hopppteknik så får man ju en hund med stabilare muskler, mer kroppskontroll och kroppsmedvetenhet, samt en positiv känsla i hela hunden att den kan lösa uppgifter helt själv, och det är ju superviktigt för alla dicipliner :D!

      Men jag tror minsann att Elsa vill bli agilityhund också ;)!

    • Det VAR det :D! En superhelg hade vi, och jag skulle inte tveka en sekund att gå igen!

      Priset för just den här kursen var 2500 om man gick med hund (värt varenda krona för alla bra verktyg man fick med sig hem) och 500 om man var med som obeservatör utan hund (och då kunde man ju fokusera totalt på övningarna och att anteckna).

      Får du chansen att gå för henne så GÖR det, pinchrarna har ju en rätt säregen rasbunden stil de med ;)…

  2. Bra inlägg Mia att blicka tillbaka till 🙂 Kommer filma övningarna, bara att gårdagens övningar var inte direkt planerade. Kände bara för att testa av lite, och vilken glädje de var i båda hundarna när man såg att de fick tänka själva 🙂 Vi får allt se till att fixa datum för möte snart!!!

    • Ja det var verkligen en TOPPENHELG :D!

      Jag personligen känner mig inte alls duktig nog att hålla en kurs i detta, jag behöver lite tid att smälta, träna själv, utvärdera, gå ett par hoppteknikkurser till och lära mig se bättre innan jag ens kan tänka tanken på att visa andra. Tycker vi ska se till att försöka få hit Vappu istället, DET hade varit grymt :D!

  3. Pingback: Hoppteknik – eller hur olika hundar kan vara! « Linda, Nike, Lillabob, Gus & Kvicksilverillern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s