När är det dags för tävling?

I söndags skulle jag och Lyxa ha debuterat i elitklass i lydnad. Men efter mycket om och men och diskuterande med mig själv och nära och kära, så valde jag att stryka oss.

Varför? Dels för att vi var rätt fysiskt och psykiskt slutkörda efter två dagars agilityträning, dels för att vi varit i en liten svacka (som tack vare Y&B nu var på uppgång och förbättring igen :D!). Dessa två faktorer kombinerat gjorde att vi inte hade så bra förutsättningar för debuten som jag hade hoppats på när jag anmälde, och därför valde jag att att stryka oss. Det hade vare sig varit rätt emot Lyxa eller mot mig själv att starta med den utgången. Nu tränar vi om och tränar rätt och siktar på tävling i september istället :).

Detta fick mig att fundera lite på detta med just tävlingsstarter:

Jag är lite tudelad till detta när man ska anmäla sig till tävling. Jag försöker personligen att hitta en nivå där jag vet att vi kan få ett 1:a pris om allt går vår väg, och där jag gett hunden rätt förutsättningar för att förstå och kunna momenten och där hunden har en föväntan och glädje inför själva tävlandet innan jag anmäler till tävling.

´Men visst chansar jag lite också, som när vi skulle debutera trean och jag precis börjat lära in (och lite lära om) stegförflyttningar och fjärren :P. Den tävlingen kunde både bära eller brista (då missade vi 1:a priset med ynka 6 poäng och med en nollad ruta 😛 ), men i grund och botten så vill jag att hunden ska ligga med god marginal över ett 1:a pris på träning, eftersom tävlingar i stort sett alltid är avinlärning  eftersom vi vare sig kan belöna (eller korrigera om vi väljer det) så som vi skulle vilja göra och gör på träning (eller ja, klart man kan det om man har huvudet med sig och ser till att grunda väl inför framtiden med att belöna bra utföranden och därmed diska sig :). Dock är jag själv än så länge för tävlingsinriktad när jag väl går ut att jag inte har haft tanke på att göra detta själv ;).  ).

Så ett visst mått av chansning tycker jag inte alls är fel att tävla på :). En gång är ingen gång, och att gå ut och tävla med tanke att se vad håller i skarpt läge och vad som behövs tränas mer på, det är enligt mig bara ett smart sätt att analysera var ens träning ligger.

Vad som jag däremot tycker är fel, både mot sig själv och hunden,är att fortsätta tävla om och om igen med samma dåliga resultat.

Missförstå mig rätt, alla kan vi ha otur på en tävling, alla kan råka nolla både ett och flera moment under samma tävling av någon anledning och därigenom hamna på ett 2:a eller ett 3:dje pris :P. Men att helg efter helg efter helg gå ut och tävla med en hund som snittar på 6-7 poäng  eller under i momenten (oavsett klass), då tycker jag personligen att man borde tänka om och tänka efter lite hur man tränar, och framförallt: Hur kul tycker hunden egentligen att det är att tävla?

Det kan ju vara så att man har en hund som på träning presterar 8-10 poängsmässigt på träning, men som på tävling faller igenom i både attityd och momentförfarande och därigenom halkar ner flera poängenheter. Eller ett annat scenario, hunden presterar kalas på flera tävlingar i rad, men blir sedan successivt sämre och sämre pga att den får med sig fler och fler dåliga minnesbilder av tävlingar. Jag har flera gånger hört folk säga ”men det är bara för oss att tävla på, så blir det bättre” och det enda som händer när man tävlar gång på gång på gång (och tränar på exakt samma sätt), är att hunden tappar mer och mer attityd, fart och glädje på tävling. När vi var på Obedience Rules 2011 så talade de norska instruktörerna om något de kallade den psykologiskt utsträckta hunden, där de menade att erfarenheter (vare sig de är bra eller dåliga) som hunden får alltid ligger med hos hunden varje gång vi ska ut och tävla, och att det är vår plikt som förare att se till att hunden samlar på sig så många bra erfarenheter som möjligt!

Ser hunden ut att tycka att det är kul att tävla, trots att den får mindre bra poäng, då ser jag det inte som samma ”problem”, eftersom hunden inte fattar poängskalan utan det är bara vi prestationsinriktade människor som gör det ;). Men jag har många gånger sett hundar som ser både ledsna och uttråkade ut under lydnadstävling och ex släpat låååångt efter i fotgåendet (även i lkl 3 och elit). Då är det inte längre OK i min bok, det ska vara kul för BÄGGE att tävla!

Vad kan då vi förare göra för att göra det bättre för våra hundar?

Det finns många vägar att gå för att göra det bättre och roligare för våra hundar i lydnaden, men här är några tips/tankar som jag har sett gjort all skillnad i världen:

* Attityden framför allt! Få din hund att tycka att lydnad är SUPERKUL! Lär den att din strikta tävlingspose betyder världens hoolabaloo när jobbet är klart, lär den att gå igång på små hetsande viskningar, plocka fram bästa belöningarna under lydnadsträningarna. Det är SVÅRT att få fram snygga, korrekta detaljer om hunden har dötrist ;). Gå inte ut på tävlingsbanan om inte attityden finns där! Missar i moment och detaljer gör ingenting, det är bara att träna mer på :)! Men att gå ut och tävla med en hund som saknar attityden för det, det kommer bara att försämra er relation till varandra och till tävling överlag.

* Belöna inte sönder hundens uthållighet! En hund som ex är van att få godis vart tredje steg i fotgåendet, kommer ha stora problem att ta sig igenom ett helt fotgåendeprogram, och det är inte schysst att låta hunden gå ett helt tävlingsprogram utan belöningar om den inte är van vid detta. Träna hunden att succesivt kunna jobba längre och längre stunder innan belöning kommer. Och belöna hunden rejält då den tagit kliv i sin uthållighet för att visa att hårt jobb lönar sig! Tänk även på att det är skillnad på belöning och muta, finns många som mutar sina hundar till att fortsätta jobba, och sen blir förvånade över att hunden inte jobbar när mutan inte finns där… ;).

* Överträna hunden i momenten! En hund som kan göra ex en klass 2 ruta på 40 m avstånd med störningar i vägen, kommer inte ha några större problem med en tävlingsmässig klass 2 ruta, och en hund som kan göra en fjärr på elitavstånd kommer klara treans fjärr galant.

* Dela upp momenten! Ofta fastnar man i att köra momenten i sin helhet om och om och om igen, vilket kan både tråka sönder och försämra momentet! Dela upp momentet, träna på det som du vill förbättra och sätt bara samman momenten ibland för att checka av, så undviker du att traggla sönder ett moment så det blir trååååkigt ;).

* Träningstävla! Skaffa ett gäng kompisar och håll tävlingsträningar/träningstävlingar ihop på olika platser! Ta kommandot över TL och hur den ska bete sig, lägg upp hur många/hur få belöningar hunden ska få under programmet, länka momenten i annorlunda ordning för att få lite omväxling etc.

Och framförallt: Ha kul ihop med din hund och tänk på relationen innan prestationen!  Känner du att något i träningen gör dig irriterad eller besviken, pausa och tänk till hur du ska lösa det så det inte går ut över hunden (själv så har jag ju Elin som kastar en boll på mig ifall jag inte verkar tillräckligt peppig, som en påminnelse om att inte låta min irritation över missar gå ut över Lyxa 😉 ).

Kom ihåg: Det ska vara kul för BÅDA att tävla :D!

Annonser