Brukset; en kärleksförklaring

Redan innan jag påbörjade planerna på att köpa en brukshund, har jag haft en dragning mot och längtan till bruksvärlden. Jag tog mina första stapplande steg in i brukset runt år 1999-2000 i spåret, tillsammans med min cavalier Beatnik. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med, men jag gick några spårkurser och det visade sig att både han och jag tyckte att det var riktigt roligt!

Det var där jag för första gången kände att detta var något helt fashinerande och jättespännande som jag ville lära mig mer om och vara en del av, och när jag skaffade Lyxa så hade jag givetvis siktet inställt på en brukskarriär för oss båda (annars hade jag inte köpt mig en bruksras), även om det var med skräckblandad förtjusning eftersom jag aldrig varit inne i den svängen innan. Men jag kan säga att jag inte har ångrat det en sekund! Jag gillar verkligen,VERKLIGEN lydnad och agility, men jag ÄLSKAR brukset!! 

1,66 km spår med Lyxa 011

Jag hör dock på vissa håll att brukset har en dålig tillväxt bland unga hundförare, att man ibland har svårt att locka in de yngre förmågorna i bruksvärlden, att man har svårt att motivera varför brukset är så fantastiskt. Så jag tänkte göra ett litet utlägg om varför jag älskar brukset, och då bruksspåret i synnerhet 🙂 .

Det naturliga arbetet

Alla hundar är födda med en fantastisk nos, och att få använda den är oftast ren och skär lycka för våra hundar. Våra bruksraser i synnerhet är (eller i alla fall ska vara) avlade till och för arbete där de ska använda bl.a sitt luktsinne i människans tjänst (vare sig det är i skarpt läge eller på tävling) och har oftast en stark drivkraft och ett starkt intresse för att göra detta. Lyxa är allra mest tillfredsställd efter att ha gått ett spår, hon blir så härligt trött, avslappnad och nöjd när man kommer tillbaka efter skogsarbetet.

lyxaspår

 

Närheten till naturen

Bruksarbetet i sig måste – av naturliga skäl 😉 – hållas utanför välklippta gräsplaner, inomhushallar och ridhusets trygga väggar.  Vi måste ta oss in i skogar, ut på ängar, över stock och sten och genom snår och sankmark. Vi behöver träna i naturen i allt från strålande solsken till värsta hällregnet, eftersom man aldrig kan förutspå hur vädret är på tävlingsdagen, och vi får uppleva alla naturens skiftningar när vi spårar under de olika årstiderna.

1,5 km spår och bad 063

Spår i Kallebäck 104

Spårning 009

spårbild

Spår i Kallebäck 036

1,66 km spår med Lyxa 017

Vi får extremt mycket luft och motion, och vi får njuta av lugnet och friden som finns ute i naturen, se alla små detaljer som man annars aldrig skulle ha sett. Vi ser det vilda naturlivet springa förbi oss och känner samhörigheten i att dela skogen med de som bor där och respektfullt kliva in i deras vardagsrum Att sitta och vänta på att ett spår ska ligga till sig, är något av det fridfullaste man kan göra.

Självständighet och samarbete

Visst måste dessa delar även finnas i t.ex agility och lydnad (självständigt slalom, leta linjer, hitta rätt pinne bland 6 likadana osv osv) men inte till den fulla grad som det behövs i brukset. Det är helt omöjligt för oss som förare att veta var spåret finns i upptagsrutan och var det sen tar vägen, det är omöjligt för oss som förare att hitta och hämta föremålen i uppletsrutan. Hunden måste själv lösa detta, hitta det för oss osynliga spåret och ta oss ända fram till målet (och även visa oss pinnarna, vilka kan vara helt omöjliga att hitta med blotta ögat) och hitta de dolda föremålen i rutan. Visst att de kan (ska) ha viss styrning av oss i t.ex uppletsrutan, men till syvende och sist är det de själva som måste hitta de där fyra föremålen i den 50 x 50 meter stora rutan.

Sen måste hunden kunna samla ihop sig och samarbeta tillsammans med sin förare i ett snyggt och prydligt lydnadsprogram, där självständigheten ska vara på ett minimum och man istället ska lyssna och följa sin förares instruktioner rappt, kvickt och glatt.

140623,2 upplet

140421,7

Alla delar måste finnas på plats

Ska man ut och tävla bruks (med bra resultat) så räcker det inte om man har en hund som är fantastisk i spåret ELLER bra på upplet ELLER en härlig lydnadshund. Du kan ha en fantastisk lydnadshund, men den får aldrig med sig alla pinnar hem från skogen. Eller en hund som på under 2 minuter plockar hem alla föremål i rutan, men den har inte tillstymmelse till vare sig fotgående eller framåtsändande.

Brukshunden måste vara bra på ”allt” för att man ska kunna slå sig in på resultatlistan, vilket innebär att hunden måste ha en allroundkunskap och en stor portion glädje i samtliga delar. Ibland har jag hört folk som muttrar argt för att det är så, för ”det är ju skogsarbetet som är det viktiga, det är ju inga lydnadshundar vi har”. Men jag tycker att det är en del av den stora charmen med brukstävlingar, att hunden måste visa upp en mångsidighet och kvalitéer i alla delarna. Svårt, men kul!

 

Detta ser jag som de grundläggande vinsterna och fördelarna med bruksarbete enbart i träning, men som den tävlingsmänniska jag är så tillkommer ju även massa underbara, svåra och spännande saker när man börjar bli ett färdigt tävlingsteam och ska ge sig ut på tävlingar tillsammans.

Elitspår Falbygden 021

Stämningen

Det är verkligen en speciell känsla att tävla bruks ❤ ! Redan på morgonen är stämningen där, då klockan oftast ringer extra tidigt då det inte är ovanligt med samling runt 7 (och inte ovanligt med 2-3 timmars resväg till tävlingen 😉 ). Man kliver upp, kokar en termos full med kaffe (kaffe är livsviktigt när man håller på med bruks 😉 ), packar in hunden och det allra sista i bilen och åker.

Redan på väg till klubben man ska tävla på får man ofta naturupplevelser man annars inte skulle få, som dimhöljda åkrar med betande rådjur, rovfåglar som lyfter med byten i klorna, solen som går upp (och ibland månen som går ner, beroende på tid på året), den lugna trafiken klockan 5 en söndagsmorgon…. Ja redan tävlingsmorgonen är magisk 🙂 !

Och sen när man kommer fram håller stämningen i sig. Man kanske tar en liten rastningsrunda med hunden innan samling, man hejar och hälsar god morgon till alla man träffar, luften är fylld av tävlingsnerver och jävlar anamma. Man anmäler sig till sekretariatet och småpratar lite med tävlingssekreteraren, sen slår man sig ner i klubbstugan med en kopp kaffe och en smörgås och pratar med de övriga.

Varje brukstävling jag åker på lär jag känna minst en ny person, och överallt där jag har varit och tävlat har det varit en öppen, härlig och gemytlig stämning även fast alla som är där är minst lika mycket tävlingsmänniskor och vinnarskallar som man själv är. Folk som småretas, folk som berömer, folk som applåderar och jublar och som känner med en i framgång och motgång (alla vet hur sur känslan av ett bakspår är, det behövs liksom inte förklaras 😉 ). Vissa säger att det är svårt att komma in bland de brukstävlande, att de mötts av sura miner osv. Jag har aldrig märkt av detta, antingen så har jag haft en enorm tur med alla tävlingar jag varit på, eller så är det så lätt som att om man bjuder till lite, så bjuder folk tillbaka. Visst finns det surdegar och gnällmänniskor här och där, men jag känner verkligen att de är i periferin och väldigt få. Att glädjas med andra är att få glädjas extra mycket!

140420,15

 

Spänningen

Det speciella med brukset är enligt mig att man verkligen inte vet hur det gått fören dagen är slut. I agilityn kan det vara tävlingsmässigt kört redan vid första hindret och i lydnaden spelar det bara roll vad du och din hund presterar, du är inte resultatmässigt beroende av någon annan.

Men i brukset så är du både beroende av vad du och din hund presterar, och vad de andra tävlande presterar (i alla fall i elit när man börjar jaga cert). Ett snöpligt bakspår eller en tappad pinne i skogen kan vara det som förstör chanserna till SM-poäng (det händer även våra allra mest rutinerade ekipage), eller så kan du gå in och sätta ditt livs tävling men ÄNDÅ blir du utan cert. Inte för att ni var dåliga, men för att vinnaren helt enkelt var mycket bättre.

Ett citat som passar bra in på brukstävlingar är It ain’t over til’ the fat lady sings, för här räknas varje liten poäng och varje liten händelse in, ända ner till sista startande ekipage, som kan göra stora skillnader i resultatlistan.

RMbruksresultatdag1

 Från Rasmästerskapet 2013. Dag ett låg jag och Lyxa på 1:a plats efter lydnad och upplet, dag två drog vi på oss bakspår och 2 pinnar bort och trillade ner till en 6:e plats…

Svårigheten

Det är ju inte bara själva momenten som spelar stor roll under tävlingsdagen, hundens uthållighet och förmåga att få från aktivitet till vila och till aktivitet igen sätts på prov. Till skillnad från ex ett lydnadsprogram där man laddar och värmer upp en gång, går in och kör ca 15 minuter och sen är klar, så ska elitspårhunden klara

  • Upptag i 30 x 40 m ruta
  • Spåra 1,5 km och hitta 7 små och 1 stor naturpinne
  • Leta upp 4 föremål i en 50 x 50 m stor ruta
  • Gå ett lydnadsprogram
  • 5 minuter platsliggning med skott

För att klara av detta är det jätteviktigt att hunden kan vila när vila erbjuds. Att kunna slå på och av aktivitetsnivån är ofta väldigt avgörande, det är ju ett totalt slöseri med energi om hunden sitter och ex varvar upp sig i buren emellan provets delar. Pauserna mellan de olika delarna varierar ju från tävling till tävling, de kan vara allt från ett par minuter till flera timmar, så det gäller att hunden har förmågan att ”powenappa” så fort den erbjuds det. Ännu en av svårigheterna som gör brukstävlandet så himla spännande och verkligen sätter hunden på prov!

140406,10

 

Så sammanfattningsvis, jag tycker att brukset är så otroligt roligt, spännande, svårt och fantastiskt! Jag hoppas att vi fortsätter ha en tillväxt i brukset, att fler upptäcker dessa fantastiska grenar och finner tjusningen med att arbeta tillsammans med sin hund i skog och mark och blir sporrade av utmaningen att få allt att klaffa på en och samma dag på tävling. Det behövs alltid fler bruksentusiaster och fler som är villiga att ställa upp som funktionärer på tävlingar för att säkerställa att tävlingsformen kan leva vidare.

Länge leve brukset!

start_lyxa_bruksdag_2012

P.S I morgon startar SM i bruks och IPO 2014. HÄR ska du enligt tävlingens Facebooksida kunna se livesändningar från helgen om du inte har möjlighet att vara på plats!

Annonser

12 thoughts on “Brukset; en kärleksförklaring

  1. Man blir ju inte mindre sugen på att testa när du beskriver det sådär 😛 jag har inte ens en brukshund men är sjukt sugen ändå på att träna både bruks o lydnad. Men är total nybörjare. Hoppas det kommer någon kurs här man kan hoppa på =)

    • Ja hoppas du också fastnar i den härliga bruksvärlden 🙂 ! Och man behöver ju inte ha en brukshund för att börja fastma, min lilla cavalier gjorde ett gott jobb där och han tyckte verkligen det var HUR kul som helst med spår 🙂 !

      • Jag ska minsann ta mod till mig och anmäla mig om det dyker upp någon nybörjarkurs! 😀
        Såg btw precis att ditt inlägg blivit delat i klubben här uppes fb-grupp 😉 Häftigt!

  2. Underbar lovsång till brukset. Såg detta via en delning på FB och hoppas att det ok att dela vidare. Vi behöver återväxten! Lycka till med Lyxa.

    • Tack så mycket! Inlägget verkar ha fått väldigt stort genomslag om man tittar på läsningsstatistiken 😀 ! Du får jättegärna dela det vidare 🙂 !

  3. Hur bra skrivet som helst! Delar också denna. 🙂
    (Knasade på nåt sätt när jag skulle logga in med WordPresskonto för att kommentera men detta ska vara det rätta)

  4. Pingback: RLD A! » Fantasiums Fotoblogg -

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s