Snöstormslydnad och köksträning med valp

Ibland går allt bara så bra på träningar att man bara vill gråta av lycka! De där passen när t.o.m de små fel som blir ger en riktigt bra efterklang och gör att man själv och hunden kommer ett par steg framåt i förståelse och utförande. När även fel känns bra, då vet man att det varit ett bra pass 🙂 .

Igår efter att Andreas kommit hem från innebandyn, så stack jag och Lyxa iväg till klubben för att träna. Hon var väldigt förväntansfull 😉 .

150130,1

 

Vi jobbade i första passet med ruta – fotgående – hopp metall – fjärr. Jag är riktigt nöjd med mig själv som tränare hur jag la upp träningen, fick till både detaljträning, helhetsträning, kedjning och aktivitetsväxling. Klapp på axeln till mig 😉 .

Rutan körde jag både med och utan leksak i rutan. Jag tänkte på att ha lite is i magen och inte kommendera stanna så tidigt, utan drog på det en halvsekund så Lyxa blev RIKTIGT djup och fin i rutan och ändå gjorde ett bra ställande. Jag kunde inte riktigt se om hon var inne eller inte, men jag chansade och la henne, och började vandra. När jag kom upp till rutan var jag tvungen att avbryta och fota, snacka om god placering 😉 .

150130,3

150130,4

I fotgåendet jobbar jag med vår start/samlingsritual, sitta lugnt vid sidan och med omvänt lockande ta ner hennes aktivitetsnivå så hon andas lugnt och är stilla i kropp och själ. Jag tar rätt så lång tid på mig för att få igenom känslan innan jag startar upp fotgåendet, och tränar på detta både när jag börjar träningen med fotgående och sen även utmanar att köra något hetsigt innan, göra samlingsritualen och sen gå in i ett fotgående. Detta för att Lyxa ska bli bättre på att samla ihop sig snabbt. Vi har fått det att fungera bra på träning med växlingen, är dock lite svajigt i tävlingssitation med de extra nerver och aktivitet som kommer då. Men vi kommer dit :)! I övrigt kändes fotgåendet SUPER.

I hopp metall tappade jag nästan hakan. Vi gjorde momentet kanske… 4 gånger under kvällen, både med nordisk och vanlig metall. Och Lyxa satte varenda del super varenda gång!! Helt stilla under utkast, fokuserad innan utskick, tryck ut, snyggt och snabbt gripande, tryck in och rak och fin ingång. HALLELUJA!

Fjärren jobbades på olika avstånd, med olika många skiften. Inte en enda flytt av baktassarna oavsett hur vi gjorde. MYCKET gott!

Inkallningen var superfin, ställandet var faktiskt helt fantastiskt! Dock så trampade hon in tassarna framför mig när hon skulle göra ingången, så där måste vi jobba vidare rätt bra innan den fungerar optimalt. Det är så kluvet för mig där, jag vill ju inte att hon ska stämpla in framför mig med tassarna, men när hon gör så fartiga, fina ingångar med snyggt tryck i så känns det så FEL att inte belöna dem…. men jag får bara förklara bättre för henne så hon kan ha både fart och hålla tassarna på sin linje 🙂 .

Dirigeringsapporteringen var SVÅR, för nu hade det fallit nån centimeter snö, och träfärgade apporter mot snötäckt backe… men Lyxa visste exakt hur hon skulle ta vinkeln och gick på rätt apport direkt 🙂 . Gripandet blev lite hafsigt, men det är nog inte det allra lättaste att gripa någonting man inte ser förns man står rätt på det 😛 !

Det sista momentet vi gjorde var zätat, och där fokuserade jag på MÅNGA skiften, transportsträckor och upptag. Lyxa har en tendens att tycka att hon är klar efter tredje skiftet, så då börjar hon studsa mer i gången och kan dra på sig ett dåligt avslut. Samma hände igår, men när jag bara fortsatte att gå och göra skiften (gjorde nog 15 skiften med vinklar och transporter) så tror jag att hon fick en liten tankeställare om att it ain’t over til’ the Fat Lady sings och fortsatte att jobba på. Alla skiften rätt, och jätteduktig i upptagen där jag testade att ibland bara gå förbi utan att säga ”fot”, och hon höll position perfekt utan en tanke på att följa med 🙂 .

Allt som allt, grymt bra träning i snöfallet 🙂 !

150130,5

När vi kom hem så fick Lyxa sälla sig till Andreas och snusrarna på övervåningen, och så tog jag och Pu ett pass i köket. Vi fokuserade på de två sakerna vi fick framsteg i på kursen i onsdags, fasthållande och stegförflyttningar (och så lite klossträning). Gjorde ännu mer framsteg, särskilt i fasthållandet! Tänk att jag innan onsdagen inte för mitt liv kunde få henne att hålla fast någonting 🙂 !

 

Så himla duktig liten Pu, det är så kul att se hennes framsteg! Valpträning är ju så tacksamt, när man börjar från scratch så är ju allt de gör framsteg 😉 ! Vi tränade sammanlagt i 21 minuter, och efteråt blev lilla svart rätt så trött ❤ !

150130,7

 

 

Framstegsträningar

I tisdags åkte vi ner till Göteborgs Hundarena för agilityträning mellan 21 – 23. Fokus för snusrarna och Andreas var det som vi såg brast på träningstävlingen; u-tunnlar för Boss och att gå runt hinder och hoppa från baksidan för Smalis.

Med Boss körde vi enkel raksträcka, och så en tunnel som gick från rak till mer och mer u-formad. Hade önskat att vi hade en tunnel i ljusare färg så det inte blev så totalkolsvart där inne, men det gick bra ändå 🙂 .

 

Till Smalis byggde vi en kombo med mycket ”runt” och i slutändan en lite klurig slalomingång. Mycket fina framsteg, han och Andreas hittar varann mer och mer i den manövern, lite mer rutin så kommer det sitta grymt bra 🙂 .

 

Lilla Pu fick testa att gå på balansbommen för första gången, som en förberedelse till att gå upp och klättra på bruksstegen senare. En tuff och obrydd brud är hon, det gick prima att gå över den smala bommen uppe i luften 🙂 .

 

Igår så lyxade vi till det med att sluta vid lunch både jag och Andreas och gå ut med hundarna på dagtid. Om just det var så himla lyxigt vet jag inte, det var +1.5, blåste isiga snålvindar och regnade i sidled 😛 . Men offroadpromenaden var ändå mysig när hela familjen var med, och hundarna fick ett rejält pass bland ris, snår, pinnhärvor och vattnig djup mossmark.

150129,1

På kvällen hade jag Sikta mot Stjärnorna mellan 17-20, och denna gång fick Pu åka med som ensamhund. Och hon gjorde det verkligen med den äran, vilken duktig brud hon var 🙂 !

Vi började med att den dåliga matten la upp en lite för svår kedja för dagen och störningen (bra start 😉 ), inte förberedde valpen tillräckligt för uppgiften och inte kunde revidera sin plan utan var fastlåst i mitt tänk 😛 . Men den bra infon jag fick ut var att Pu inte bryr sig om det blir fel, att hon jobbar på rätt så länge utan att få annan belöning än muntlig/fysisk, att hon har utökat sin sträcka som hon kan jobba ifrån mig och att hon i övrigt är en glad valp som gärna jobbar på ❤ .

150129,2

När vi jobbade i våra smågrupper så var jag och Pu tillsammans med Elin och kelpien Juno som vi var i grupp med förra gången också, och vi var ett mycket bra team 🙂 .  Jag berättade för Elin om min ”hålla-fast-ångest” (ja, jag har träningångest lite titt som tätt, oftast helt i onödan 😉 ) där Pu inte greppat att omvänt lockande i hålla fast-övningar betyder håll fast, INTE släpp 😛 . Men efter bara ett par repetitioner så fick vi faktiskt fram en förståelse, och Pu kunde hålla sitt föremål (en naturpinne som jag hade i fickan, enl Mona det sanna tecknet på en äkta bruksmänniska 😉 ) i ca 3-5 sekunder innan jag bad henne släppa. Det blev faktiskt så himla bra, att jag innan kursen var slut kunde köra en hel ettans apportering (med en vittringspinne som föremål) 😀 !

När vi hade vår egentid med Mona, så pratade vi mycket om vårt fotgående. Jag fick älta lite om min ingångsångest (där kom den igen, ångesten 😉 ) om jag ska ha höger eller vänsteringångar, men det slutade nog med att jag beslutade mig för vänsteringångar ändå. Vi tittade också på hur långt (kort 😉 ) vi kommit, och kom fram till att position fram/bak är riktigt bra, attityd och fokus jättebra, men vi vill ha in Pu lite närmre mig. För att få till det så fick jag dels tänka på att belöna henne ännu närmre mig/belöna när hon drar sig närmre mig, och så påbörjade vi stegförflyttningar åt vänster.

När jag började med det så tittade Pu på mig som om jag var en idiot, det FATTADE jag väl att det inte gick att gå SIDLEDS brevid mig?!?! Men som tur är har jag en valp som kopplar snabbt, så efter bara några repetitioner så blev det snabbt riktigt bra 🙂 .

150129,5Foto: Elin Larsson

Vi fick även till bra träning på annat under kurstimmarna:

  • Utökade avståndet på både tasstarget och rundaövning, och började även få galopp ut (har varit mest trav ut när avståndet blivit längre)
  • Påbörjade krypet
  • Tränade på skiften under gång (jag som gnällde häromdagen att Pu inte kunde sitt, nu kör hon sittande under gång hela tiden… oavsett vad jag säger 😉 )

Och sen i slutändan av kursen gjorde vi gruppmoment tillsammans med hela klassen. Jag går ännu inte in och detaljstyr HUR hon sitter/ligger, utan försöker bara ge henne de bästa förutsättningarna för en bekväm position innan jag lämnar henne, sen får hon sköta sig lite själv 😉 .  Vi är ju ännu i uppstarten av de momenten och jag lägger nu mest fokus på att det ska vara tryggt och lugnt för Pu och att hon ska ha förståelse för att hålla positionen sitt/ligg, oavsett vad som händer runt omkring Jag valde därför att köra sitt när de andra körde ligg, för att hon ska förstå att det är vad JAG säger, inte vad de andra gör, som gäller :).

Tycker hon sköter sig ypperligt bra, min duktiga lilla 7,5 månaders bebis ❤

150129,3

150129,4

150129,6Sista fotot: Mona Ni ser Pu som en liten svart fläck längst bort på linjen

 

Belöningsförberedelser

Håller på att stuva in det sista i bilen för att rulla mot Göteborg och två timmars kvällsträning i agility mellan 21-23.

Förbereder korvbelöning, och tänkte bara visa er min allra bästa och mest tidssparande hjälp:

image

Snabbt och smidigt får jag perfekt storlek på korvbitarna med hjälp av äggskivare  🙂 ! En idé som Andreas knäckte nån gång när jag klagade över hur tråkigt det var att hacka korv. Han har många ljusa stunder den mannen 😉 ❤ .

Momentinventering brukslydnad Pu

OK, inläggstiteln är väl lite väl stortravande då vi inte har några klara moment alls att inventera 😉 . Vi börjar ju så smått få ihop lite detaljer här och var, men vi tränar fortfarande rätt så minimalt och har inte ett enda helt moment än. Men jag behöver ändå översikten för min egna skull, för att ha koll på vad det är vi behöver börja fokusera lite mer på när vi väl tränar.

Pu är i första hand tänkt som en brukshund, i andra hand lydnadshund och eventuellt i tredje hand agilityhund. Därför är det allra viktigaste för oss att fokusera på brukslydnadens alla delar, från appell till elit. Det vi främst ska lära oss tillsammans är då:

  • Platsliggning med och utan skott
  • Linförighet/fotgående
  • Framförgående
  • Läggande under gång
  • Inkallning (slät/med ställande/ med stå och ligg)
  • Apportering (trä och metall)
  • Fritt hopp över hinder
  • Kryp
  • Framåtsändande
  • Skall
  • Tungapport
  • Stegklättring

Piece of cake 😛 ! När man tittar på det så så känns det kanske lite halvmäktigt, men när jag tittar på vad vi börjat med (även om det bara är de allra minsta delarna) så känns det lite bättre:

  • Platsliggning med och utan skott Påbörjat
  • Linförighet/fotgående Påbörjat
  • Framförgående Påbörjat…. ett pass 😉
  • Läggande under gång Väl igång
  • Inkallning (slät/med ställande/ med stå och ligg) Påbörjat
  • Apportering (trä och metall) Väl igång
  • Fritt hopp över hinder Ej påbörjat 
  • Kryp Ej påbörjat
  • Framåtsändande Saktadelen påbörjad (ihop med framförgåendet)
  • Skall Ej påbörjat
  • Tungapport Ej påbörjat
  • Stegklättring Ej påbörjat

 

Och så tillkommer ju givetvis budföring (väl igång), upplet (ej påbörjat), spår (påbörjat), sök (påbörjat) och ev rapport (påbörjat)  Vi har en hel del jobb framför oss alltså 😉 ! Tur att det är så kul att träna hund 😀 !

150127,1Foto: Line

Kommer återkomma med detaljstuderande av varje enskilt moment med planer för inlärning av delmoment och helhet, för att få en övergripande syn på varje moment. Ser fram emot en kul träningsvår tillsammans med alla mina suveräna träningsvänner ❤ !

Bra deal

Idag har det varit totalt livsfarligt glashalt runt om där vi bor, när snön som låg har fått regn på sig och sen frusit till. Jag klarar verkligen inte av att hantera glashalt underlag, jag blir både livrädd och asförbannad, så Andreas var schysst nog att ta ut Pu, Smalis och Lyxa (med 800 g i klövjeväskan) på en 45 minuters powerwalk i mörker och spöregn. Jag var mer än tacksam ❤ .

150126,1

 

Medan de var borta så löste jag min del av dealen, träna Boss och Barney. Vi började med två pass var på pilatesbollen, sen så fick de varsitt shapingpass i köket.

Barney, vår lilla familjesällskapshund, han kräver inte mycket men är superglad jämt och med på allt man hittar på 🙂 . Shaping är det roligaste han vet, han är ofta väldigt klurig på att hitta på beteenden!

 

Och Boss, älskade lilla kvicksilvret, han försöker alltid sätta snabbhetsrekord i vad han än gör 😉 !

 

I morgon är det dags för agilityträning för hela familjen igen 🙂 !

Agilityförmiddag och spåreftermiddag

I morse åkte jag, Andreas och snusrarna ner till Göteborgs Hundarena, för den första deltävlingen i Kungliga Agilitycupen. Den består av 4 deltävlingar, och är uppdelad på en Blåbärsklass (bara hopphinder och tunnlar) och en Öppenklass (typ klass 2). Andreas hade anmält sig och Boss till Blåbärsklassen som var deras debut som tävlingsekipage, och sig och Smalis till Öppenklassen.

Andreas sa att det var rätt mycket nerver inblandat, eftersom det både var ren debut tillsammans med Boss och debut i att tävla klass 2 liknande bana med Smalis. Och det syntes rätt tydligt på banan, det blev lite hipp som happ och hejbaberiba där ute med bägge hundarna och rätt snabba diskningar 😉 . Men tack vare att de fick en andra chans genom att man fick köra omlopp om man ville, så visade de grymt stor förbättring från bara lopp ett till lopp två 🙂 ! Med lite rutin så kommer säkerheten!

150125,1

 

När vi kom hem på eftermiddagen så gick Andreas ut spår till aussiesarna så de skulle få jobba lite de med. Lyxa fick ett ca 750 m med 6+slut och lite drygt en timme liggtid. Pu fick sitt tredje spår någonsin, ett ca 150 m långt med 2 burkar med mjukost i spåret och en burk + leksak i slutet. Det låg i ca 35-40 minuter.Jag hade faktiskt inga större förväntningar på Pu när jag tog ut henne eftersom jag varit så otroligt dålig på att spåra med henne, jag tänkte att jag skulle gå längst med spåret och hoppas på att hon kanske spårade lite här och där.

Men jag blev både förstummad, överraskad och sjukt lycklig när hon från det att jag satt på henne selen (första gången hon spårade i sele, gött att Lyxas gamla Björkis satt som en smäck 😀 ) och sa att hon kunde gå, så satte hon ner nosen i backen och lyfte den knappt ens en enda gång!

Hon kollade av viltspår två gånger, men vände själv tillbaka till det rätta spåret inom två meter och fortsatte framåt. Hon markerade bägge dosorna med mjukost jättetydligt och plockade nästan upp dem, och i slutet markerade hon dosan och kampade med leksaken. DUKTIG liten nybörjarspårhund ❤ ! Jag är så himla glad för de goda grundförutsättningar hon visar i både spår, sök och lydnad, det ska bli så spännande att se hur det blir i framtiden 🙂 !

150125,2

150125,3

150125,5

150125,7

 

Sen efter ett tag var det Lyxas tur att få komma ut i skogen. Med henne är det verkligen bara att luta sig tillbaka och njuta av åkturen 😉 . Jättefint och noggrannt spårarbete, alla pinnar med hem. Mitt enda jobb är att hålla längst ut i linan, lägga pinnarna på ett säkert ställe så inga tappas i skogen, och att servera kattmat. Bra jobb 😉 .

En riktigt suverän söndag har vi haft, och med alla hundar nöjda så blir resten av kvällen riktigt slö och skön 🙂 .

Syskonträff i Täljestad

Runt tvåtiden i fredags åkte jag och Pu 3.5 timmar snett uppåt i landet, för att ha en syskonträff och träningsdate hos Line som både har Pus bror Elvis och Lyxas syster Ila. Kvällen spenderades i soffan med thaimat, ostbågar, vin och fyra hundar varav två valpar som efter ett tag trivdes som galningar i varandras sällskap och lekte glatt med varann. Så himla gulligt att se dem ❤ .

150124,5Från vänster: Ila, Pu, Elvis och Camaro

På lördagen gick vi upp strax innan 8, och gick ut och rastade i ett snöigt Täljestad

150124,6

Sen blev det frukost, där aussiesarna berättade att de minsann ÄLSKADE apelsin och måste ha 😉 !

150124,7

Vid 9 mötte vi upp Charlie & Emma och deras hundar för att valla en sökruta. Detta var Pus andra organiserade pass med sök, och idag testade vi på vindövningar på figge på djupet. Hon fattade detta väldigt fort, andra vindövningen jag gjorde så sa det bara SCHWOP nån meter in från stigen, sen hade hon figgen i näsan och drog mig rätt ut till där figgen låg. Pu kampade riktigt fint med okänd figg också, jättekul att se 🙂 !

150124,9

150124,10Väldigt nöjd med min fina svart-vita

Vi var effektiva som tusan tyckte jag, så klockan 12 var vi klara och hade hunnit köra 4 hundar. Tack så mycket tjejer för att vi fick vara med 🙂 ! Sen blev det snöbus med syskonen och lunch för oss människor (snökorten har Line tagit).

150124,2 150124,3 150124,4 150124,1 150124,11Allra sötaste Tillyhills Jävlar Anamma och Tillyhills Satan i Gatan, 7,5 månader

Vi fortsatte sedan träningsdaten med att åka till en inomhushall utanför Motala, där vi bokat 2 timmar. Är himlans nöjd med Pu, som efter första långresan utan Lyxa som stöd, träffat och lekt med nya hundar, sovit borta, tränat sök och lekt massor i snön går ut i helt ny inomhushall och bara tränar för glatta livet och gör fina gruppmoment tillsammans med Ila. Gillar verkligen inställningen till träning på den här tjejen ❤

150124,13 150124,12

Fick även till en kort film på Elvis (trodde jag filmade mer, men måste ha kommit åt kameraknappen… 😛 ). Han var verkligen helt underbar, så himla söt, snäll och trevlig, full av energi och precis lika pepp och käck i träning som Pu. Allra bästa Kraftuttrycksvalparna ❤ !

När klockan slog 17 var tiden slut, och jag och en trött liten Pu började åka den långa vägen hem i mörkret igen. Tack så JÄTTEMYCKET Line för en supertrevlig syskondate 🙂 !!

150124,14

Friskvård für alle, Elitcirkelplanering och lydnadsstatistik

Idag tog jag ut den här veckans friskvårdstimme, och såg till att komma ut på promenad med alla hundarna i dagsljus. HELT underbart, jag får ju knappt något dagsljus alls under veckorna så detta var verkligen välbehövligt! Hundarna blev också väldigt nöjda och glada, och rätt så trötta efter offroadsträckan som innebar både lösspring i full fräs, pulsande i snö och trask i högt blåbärsris. Det är en ynnest att kunna traska i skogen med 5 hundar som man kan ha lösa allihop samtidigt ❤ .

Snöpromenad med hundarna 005

Nu på kvällen så hade jag och Elin ett online-planeringsmöte inför Y&Bs GODA Elitcirkel som vi ska köra nu i början av året. Vi fick till en bra övergripande planering av våra inplanerade träffar (vi behöver vara uppstrukturerade så vi kan frångå planen och freestyla 😉 ) :

planering1

Så momentträning, länkning, föreläsning och:

& två wild card som kan innehålla allt ifrån biobesök, fika, stickning, gokart & pedikyr. Allt enligt Y&Bs 2015-devis: framgång kräver så mycket mer än träning!

I egenläxa fick vi att lista våra tävlingar och resultatet i dem för att få fram medelbetyg och kanske se någon röd tråd i både vad man förbättrat från då till nu, och även vad man gör rätt i att lägga krutet på. And it just so happens att jag redan hade exakt ett sånt dokument i excel…. Lätt läxa 😉 !

Det är rätt roligt att göra sådana listor, man kan få ut väldigt mycket statistik från dem! Till exempel:

  • På våra 3 avklarade elitlydnadsäsonger (2012-2014) har Lyxa genomfört 22 lydnadstävlingar. 12 av dessa har gett 1:a pris, 8 2:a pris och 2 3:e pris.
  • Vi har tävlat 3 Rankingtävlingar med två 2:a och ett 3:e pris
  • Av 220 betyg (22 tävlingar a 10 moment) har vi tilldelats en 10:a 70 gånger och en 0:a 14 gånger
  • Våra medelbetyg på momenten:

Sitt i grupp: 8,3
Platsliggning: 9,4
Fritt följ: 9
Zäta: 8,2
Inkallning: 8,8
Ruta: 6.4 (flera nollor i början av elitkarriären 😉 )
Dirigeringsapportering: 8.5
Hopp metall: 8,9
Vittring: 7.5
Fjärrdirigering: 7,1

Känns ändå rätt stabilt 🙂 !

Agilityflock och generalisering

Igår började vår rad av sent inbokade agilityträningar, en gång i veckan har vi bokat Hundarenan på Tagenevägen mellan 21-23. Med en timmes enkel väg hem var vi hemma efter 00, och det kändes allt idag när klockan ringde 06,15 😛 ! Men men, no pain no gain!

Andreas och Smalis var duktiga igår och testade på lite svårigheter som kan komma i klass 2 banor, på en bana som jag och Lyxa kört på kurs för Elin. Det var både blindbyten i staket, ta hinder från ”fel” håll, och nått liknande jaakko/ketschkersväng, första gången som Smalis skulle ta hinder med Andreas vänd emot honom. Smalis hade LITE åsikter om det ( 😉 ) men de löste det snabbt! Ännu ett verktyg för dem att kunna ta till på banan 🙂 .

 

Boss fortsätter sin agilityutbildning, och tycker det är roligare för varje gång 🙂 . Han är faktiskt anmäld till sin första Blåbärstävling (endast hopphinder och tunnlar) nu på söndag. Det kan bli… spännande 😉 .

 

Och så fick Lyxa köra lite också. Jag är mycket mer ringrostig än vad hon är, men när vi hittar tillbaka till att läsa varann ordentligt så känns det riktigt bra 🙂 . Hon är i vilket fall överlycklig över att ha fått in mer agility i träningen igen!

 

Pu och Barney fick bara springa runt och busa med de andra och oss i pauserna och när vi byggde fram och tog bort banan, men de var glada de med. Det var trötta och nöjda hundar som vi hade med oss hem sen 🙂 .

150121,3

Idag har dvärgschnauzrarna varit med Andreas på jobbet, och när vi kom hem så tog han hundarna på promenad medan jag lagade middag. Det är sjukt mycket kramsnö ute nu, det är ren förbannelse att ha hundar med benhår just nu…

150121,5

Sen tog jag ett träningspass i köket med Pu. Vi jobbade vidare på hakan i handen (inför bl.a avlämningar) och lägganden.

HiH har jag hållit på med ett par pass att få till stadga. Pu har inga som helst problem att söka upp handen var jag än har den och köra en hackspetteliknande nostarget (duttduttduttduttduttdutt typ 😛 ), men har inte fattat det här med att hålla kvar huvudet och vara luuuuuuugn. Men idag fick vi till det, med lite shejping, lite omvänt lockande och belöningsplacering, så höll hon huvudet lugnt och stilla i min hand i säkert 4-5 sekunder. Framsteg!

I läggandet jobbade jag med generalisering, att Pu ska veta vad ordet betyder oavsett var, hur eller när jag säger det. Om jag får vara lite elak mot min egna valp, så tycker jag att hon har varit lite korkad med just ordförståelse, det går inte riktigt in alltid 😉 . Men idag så gjorde hon fina lägganden på kommandon på olika platser och samtidigt som jag:

  • Backade
  • Hoppade upp och ner
  • Stod på en stol
  • Joggade på stället
  • Satt på huk
  • Låg ner
  • Satt på diskbänken
  • Stod med ryggen emot

Jag tror att det här är ett riktigt bra sätt att jobba med hundar som har lite svårt med t.e.x ordförståelse, genom att lära dem att detta kommandot faktiskt betyder samma sak oavsett vad som händer runt omkring eller hur jag är/vad jag gör. Det kändes iaf som att Pu kopplade mycket bättre med sambandet kommando – rörelse 🙂

150121,1

Australian Shepherd hos mig – då, nu och sen

Det var under 2007/2008 som mina första tankar på att skaffa en brukshund formade sig i mitt huvud. Jag hade haft aktiva sällskapshundar sen -89 och började få in en fot i tävlingsvärlden med min Cavalier Beatnik runt -99/-00, och när jag köpte Homer 2007 så hade jag planer och förhoppningar på en tävlingskarriär med honom. Nu blev det ju inte så då han var så sjuk under sin uppväxt, men när jag och han gick instruktörsutbildningar och kurser tillsammans, så gick hundträningsintresset från en glöd till en flammande brasa. Jag ville bara ha mer, mer, mer, och kände att jag behövde en hund som ville lika mycket som jag och som hade både vilja, förmåga och kapacitet.

Så jag började botanisera bland bruksraserna och ta reda på vad som skulle kunna passa mig. Det var inte utan ett visst mått av nervositet och ångest, då jag målade upp det ena skräckscenariot efter det andra om vad som skulle kunna gå fel. Tänk om jag inte redde ut det,  tänk om jag inte kunde ge den vad den behövde i form av motion och träning, tänk om jag förstörde hunden? Jag läste om och tittade på främst schäfer, riesenschnauzer, malle och boxer. Närmst kom jag malinoisen (och den rasen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat), men jag vågade inte riktigt ta steget. Det ÄR läskigt när man ska sätta sig in i en helt ny ras och ta sig in i den världen, man har oftast inte de rätta kontakterna och vet inte riktigt vad som är bra eller dåligt 😛 .

Samtidigt som mina funderingar spann för fullt, så började jag gå många kurser (och även hålla kurser själv) ute hos Emelie på Vinna Hundcenter. Hon hade sin första australian shepherd tik Vinna, och jag blev mer och mer förtjust i henne ju mer jag såg. En härlig förighet, träningsbarhet, arbetsvilja och glädje. Peppig i lydnaden, snabb i agilityn, fin i spåret. Lagom i storlek och päls, smidig och ingen tungviktare. Kanske var det där något för mig…?

Jag läste på mer om rasen, ursprung och egenskaper, och kände mer och mer att detta var något för mig. Så när Emelie proklamerade att Vinna skulle ha valpar, så var jag inte sen att sätta upp mig på valplistan, även om det var ångestfyllt mitt i all spänning 😉 . Jag spenderade tiden fram till valpning att göra upp planer hur jag skulle tackla problem som KUNDE komma upp, ex Hur gör jag om hunden blir reserverad? Hur gör jag om hunden gör utfall? Hur gör jag om hunden blir ett stressmonster, osv osv…

Men som ni alla vet, ut bland de där sex valparna kom en av världens enklaste, lättaste och duktigaste hundar, min fantastiska tränings – och tävlingskompis Lyxa ❤ ! Jag hade inte mycket användning för alla de där katastrofplanerna jag gjorde (men det var SKÖNT att ha dem i bakfickan så jag kände att jag var förberedd på det mesta/värsta 🙂 ). Jag är glad varje dag att jag vågade ta steget att ställa mig på valplistan, vågade köpa en bruksras, för tack vare det fick jag en av världens härligaste vänner och familjemedlemar!

2 km spår med Lyxa 073

 

Sen jag skaffade Lyxa har det av naturliga skäl blivit att man träffat fler och fler aussies och aussiemänniskor. Hundar från olika linjer/kennlar, hundar av olika storlekar, hundar av olika kaliber, hundar med olika styrkor och svagheter. Det är en ras med stor variation, både utseendemässigt, mentalt och arbetsmässigt. Det är inte så konstigt, då rasen faktiskt är rätt så ung i Sverige och därför inte avlats på i så himla många generationer.

Tyvärr finns det ju de uppfödare (som säkert finns inom alla raser) som inte bryr sig om att det är en bruksras de föder upp, utan verkar avla mer åt det ”aktiva sällskapshunds”-hållet. Märkligt nog skriver dessa ofta (helt utan grund) på hemsidor och annat att de föder upp ”arbetande hundar/hundar för arbete” där vare sig avelsdjur, aveldsjurens släkt och knappt heller avkommor har testats på något sätt inom arbete… Men med bara den allra enklaste efterforskning, så är det rätt lätt att sålla bort dessa uppfödare. 

För mig, som är tävlingsmänniska med höga mål (och som inte är intresserad av att köpa en BC 😉 ), så behöver jag ha en ras där jag inte behöver leta mig fördärvad efter lovande kullar, utan har stora chanser att kunna hitta en individ mer alla grundläggande delar på plats för att  ha förutsättningarna att kunna bli en bra tävlingshund, och kapacitet nog att tillsammans med mig som tränare/förare utvecklas rätt för att nå mina mål. Och tack vare engagerade uppfödare som för arbetshundsaveln framåt, så ser det väldigt lovande ut för framtiden att jag inte ska behöva överge aussien som tävlingsras!

Det finns fler och fler uppfödare som avlar med plan på att rasen generellt (inte bara enstaka stjärnindivider) ska bli en ännu bättre bruks/vallhund och ett självklart val av tävlingspartner, och det är fler och fler hundar som visar framfötterna inom många grenar. Godkända vallhundsprov på både får och nöt, WTCH, brukschampions, flera ekipage på väg ut i IPO, på SM-kvallistan i olika grenar… antalet presterande arbetshundar blir bara större och större. Och det finns massa intressanta kullar, valpar och unghundar som håller på att utvecklas just nu, och jag håller nära koll på flera av dem med förhoppningar att några av dem kommer gå i avel senare.

För min egna närmsta aussieframtid så har jag ju lilla Pu, som jag hoppas ska fortsätta utvecklas åt det håll hon gör nu. Förhoppningsvis blir hon en stjärna, men det är ju säkert 4-5 år kvar tills jag verkligen har facit på vad det blev av henne, både arbetsmässigt och hälsomässigt. Men jag har just nu en väldigt bra känsla 🙂 .

141225,7

 

I den ännu mer avlägsna framtiden, så känner jag som sagt tillförlit till att det kommer finnas riktigt bra aussies när det är dags för mig att köpa nästa!

För mig finns det ingen bättre ras som har så mycket av de inre och yttre egenskaper som jag önskar i en hund, och jag ser fram emot ett aktivt hundliv och en fortsatt framgångsrik tävlingskarriär, med alltid minst 2 aussies vid min sida!