När kroppen inte samarbetar

I söndags skulle jag och Lyxa gjort vår första elitspårstävling för i år, på trevliga Skövde BK. Det var sjukt surt, bittert och förbannat från min sida då jag på lördag kväll fick lämna återbud, på grund av vad som hände på lördag natt/morgon. Jag citerar från Facebook lördag morgon:

Inte varje lördag man är på akuten innan klockan sju på morgonen och får en gigantisk spruta in i rövmuskeln!

Varit vaken med akut smärta sen kl 03.30 och kunde varken andas, stå, sitta eller ligga. Vid 6.30 gick det inte mer utan Andreas fick köra in mig. Misstänkt gallstensanfall, fick motmedel i sätesmuskeln (i en så stor spruta så Andreas blev kallsvettig 😛 ) och ska boka tid på vårdcentralen för ultraljud för att konstatera. Ska hämta ut ”panikmedicin” om det blir mer anfall samt lägga om typ hela kosten.

Är det inte lagen om alltings jävlighet att jag, när jag väl efter ca 30 års osunt leverne lägger om kosten till det bättre, DÅ drabbas jag av gallstensanfall?!

Nu ska jag försöka vila lite, nu när jag kan andas och ligga ner utan att störtgråta…

 

Jag fick ett sånt anfall när vi var på Gåsahoppet (inte kul att gå ut klockan 4 på morgonen och vanka en timme för att det gör så ont att man inte kan vara still), ett mindre när jag var hos Liza (fick bara molvärk under större delen av dagen), anfallet i lördags och så ett i förrgår, som var så vidrigt att jag helt ärligt trodde jag skulle dö de 40 minutrarna det tog för medicinen att verka. Det är fan sanslöst smärtsamt.

Utöver själva smärtan under anfallen så går jag runt med konstant oro, vågar knappt äta något av rädsla att det ska trigga ett anfall, och vaknar på nätterna så fort det känns minsta lilla i magen. Jag mår helt enkelt rätt så crap dygnet runt, och känner mig totalt begränsad då jag får ställa in saker som jag verkligen vill göra på grund av smärta eller saknad av ork. Kroppen känns helt mörbultad. Som tur är fick jag äntligen komma åt vårdcentralen och fick en akuttid idag klockan 15, så nu hoppas jag få konstaterat vad felet verkligen är, och att de gör något åt det och inte bara säger avvakta….

 

Tack och lov för hundarnas skull att vi har Andreas ❤ . Jag har varit rätt avslagen ända sen i lördags, och mestadels vilat på soffan. Så Andreas har sett till att hundarna fått motion och varit nöjda och glada 🙂 . Som i måndags, då han först tog en 10,12 km mountainbiketur med Lyxa (hon verkligen ÄLSKAR det och skäller ut Andreas om hon tycker det går för långsamt 😉 ) och sen en 4,5 km promenad med allihop. Bästa Andreas ❤ !

150415,1

Igår var vi iväg på agilityträning för Emelie. Vi kommer koncentrera oss på Boss, Lyxa och Smalis under resten av privatlektionerna, men igår fick Boss och Pu köra.

Boss är konstig på många sätt, varav några kommer ses på filmen 😉 . Men väldigt duktig trots väldigt lite träning! Nu börjar storträning för honom och Andreas, de är anmälda till sin första officiella start på Guldagilityn i sommar. Hoppas på att ha fått lite bukt med Boss svårigheter för andra hundar och miljö då… 😛 .

 

Pu fick köra ett par minuter (precis vad jag orkade), hon är sjukt snabb, smidig och rätt lättlärd och hade nog kunnat bli en riktigt grym agilityhund. Men hon blev överexalterad vilket resulterade i både ljud och även nafsande i diverse människors diverse kroppsdelar. Vi lägger nog agilityträningen på is ett bra tag till tills lakritssnöret är lite mer mogen i huvudet 😉 . En hund som går upp i överdriven aktivitet är inget som jag vill ha!