När icke-avel är det enda rätta

Häromdagen fick jag ett meddelande på Facebook, som i korthet handlade om ifall jag inte funderat på att ta valpar på Lyxa, eftersom hon är en så suverän hund både i vardagen och tävlingsmässigt.

Det slog mig då, att jag kanske inte varit tydlig nog med varför det aldrig blev något av den troligtvis fantastiska kullen jag och Liza under flera år planerade mellan Lyxa och salige Lotus (KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh Real Sugar Inter sphII söhI) ?

2013-03-30 Träff med Lotus (och Pax) 213 2013-03-30 Träff med Lotus (och Pax) 253

Planen var att vi skulle ta kullen 2013/2014, parning på Lyxas höstlöp och så valpar som föddes tidigt under 2014. Vi väntade på löp. Och väntade. Och väntade. För första gången så sköt Lyxa på sitt löp ORDENTLIGT, något som just då var världens största och nagelbitande väntan, men som bara ett kort tag senare skulle visa sig vara något som nästan var ett övernaturligt tecken….

Hade vi parat som planen var, så hade valparna varit leveransklara runt februari 2014. Den 26 februari var Emelie iväg och parade Lyxas helsyster Elit. Den 27 februari fick Lyxas och Elits helbror Melvin sitt första epilepsianfall…

Helt otroligt vidrigt för Melvin och hans familj, för Emelie som uppfödare (hon gjorde det enormt starka och åkte och tog en abortspruta på Elit direkt, ALL heder åt henne för detta ❤ !) och för mig som blivande uppfödare. Vi väntade alla på helspänn och höll alla tummarna för att det skulle vara en engångsföreteelse med anfallet så Melvin med familj skulle slippa drabbas igen. Tyvärr blev det inte så, och längre fram fick Melvins familj ta det tunga beslutet att låta honom somna in, och både jag och Emelie fick ge upp våra planer och drömmar om valpar efter våra fina, duktiga tikar.

familj1

Så drömmen om Lyxlirarvalpar tog slut redan innan den började, men jag tackar högre makter varje dag att det ”bara” är avelsbiten som tagits ifrån oss, och att jag sluppit gå igenom mardrömmen som epilepsi innebär för de drabbade….

 

För att gå över till min lite mer generella syn på epilepsi inom rasen:

Epilepsi är en vidrig sjukdom, och något som tyvärr finns i australian shepherd som ras. Det är inte ett katastrofalt läge (senaste siffrorna som finns rapporterade på rasklubben SASKs hemsida pekar på att ca 2% av individerna i Sverige drabbas), men det är illa nog, och hemskheten i sjukdomen och att vi inte har något säkert sätt att veta vilka hundar som bär på generna gör att den ska tas på allra största allvar när det kommer till avel!

Citat från rasklubbens hemsida (min fetning):

Forskningen så här långt tyder på att den kan bero på flera olika gener, eller kanske gener och regulatoriskt DNA, som påverkar genfunktioner. Den här genetiska komplexiteten innebär att båda föräldrarna till en epileptisk hund bidrar med de gener som leder till sjukdomen. Föräldrarna kan ha bidragit olika mycket, men för tillfället finns det inget sätt att fastställa vem som bidragit med vad. Det är möjligt att vår ras har mer än en form av ärftlig epilepsi. (…)

(…) På grund av detta bör man inte avla på en epileptisk hund, och inte heller på släktingar i första ledet (föräldrar, avkommor, hel- eller halvsyskon). Man bör endast med stor försiktighet avla på mer avlägsna släktingar så att man undviker andra berörda linjer. (…)

(…) Avelstik/hane som har nära släktingar som diagnostiserats med EP bör endast paras med hundar där problemen inte visat sig på närbesläktade hundar. Linjeavel på hundar där EP förekommer bland nära släktingar ökar med stor sannolikhet risken för att avkommor kan utvecklar sjukdomen.

Rasklubben har som ett steg i att bekämpa epilepsin sammanställt en lista på EP-drabbade individer, dit ägare/uppfödare kan skicka in hundar som blivit diagnostiserade med epilepsi av veterinär, så man kan försöka att finna ett mönster.

Det finns tyvärr ett stort mörkerantal vad gäller drabbade hundar, då inte alla väljer att rapportera in av en eller annan anledning, men jag hoppas att listan kommer fortsätta vara ett levande dokument så det blir ett verktyg som man verkligen kan använda sig av för att bekämpa spridningen av sjukdomen!

För mig var det ett självklart val att ta Lyxa ur avel med en så närstående släkting som drabbats, men tyvärr är det inte så självklart för alla och jag ser tyvärr då och då aussies som går i avel och som har epilepsidrabbade individer i första släktled. Ibland sker det säkert helt olyckligtvis för att tik/hanhundsägaren inte fått all info om släkten (det finns som sagt ett mörkertal, och dessa kan vara svåra att få reda på) eller för att det helt enkelt inte funnits några EP-drabbade hundar i linjerna förns efter parning/valpning. Men jag ser också ett antal som ex. vill ha ut sin hanhund för parning, trots att de blivit informerade om att det finns EP-drabbade släktingar/avkommor nära eftersom dessa står inrapporterat och helt offentligt på EP-listan….

 

Med detta inlägg menar jag inte att vare sig slå på stora varningstrumman att EP är ett gigantiskt problem genom hela rasen, men inte heller att negligera eller hymla med att det finns! Det jag önskar mest av allt, både från uppfödare och valpköpare, är att alla ska använda sig av den information som faktiskt finns och göra sina val efter det!

Ni som är intresserade av att köpa aussie, gör er läxa med all den information som faktiskt finns till hands! När ni tittar på kombinationer, titta på EP-listan (men ha i bakhuvudet att det finns ett mörkertal), surfa in på SKK avelsdata (det är superlätt… om du har internet explorer 😉 ) och läs igenom MH, kolla HD och ED-status, titta vad det finns för arbetsmeriter osv! Våga ställ de ”obekväma” frågorna till uppfödare, kan de inte ge ett tillfredsställande svar så kolla vidare (och kom ihåg att uppfödare har upplysningsplikt om ex närliggande allvarliga sjukdomar enl SKKs regler).

Det garanterar inte att ni får en perfekt, mentalt sund och totalt frisk hund (det finns ALDRIG några garantier för det), men det ger er i alla fall chansen att få det absolut bästa utgångsläget, och möjligheten att gynna avel som strävar efter friska, mentalt stabila och arbetskapabla aussies!

 

Annonser

6 thoughts on “När icke-avel är det enda rätta

    • Tack! Fick det påpekat igår kväll (har inte ens tänkt på det när jag varit inne på Avelsdata), så jag har rättat det i inlägget 🙂 .

  1. All heder till dig och Emelie! Så starkt att de beslut ni har tagit. Speciellt med tanke på vilka fantastiska tikar ni har!! Vem skulle inte vilja ha en lyxlirarvalp? Helt fantastiskt att läsa om uppfödare och aussieägare med så starka karaktärer som er.

  2. Otroligt starkt och bra skrivet, vi har själva en aussietik med epilepsi och det är en vidrig sjukdom hoppas fler gör som du.heder! !!!!
    /Tommy&Eva Bolund

  3. Min uppfödare gjorde precis somdu (fast jag har annan ras), jag är den enda på den kenneln med EP och jag drabbades trots gedigna efterforskningar. All heder åt uppfödare som tar sitt ansvar! 👍🏻

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s