Skyddsträning och att vidga sin comfortzone

Igår var jag och Pu iväg till Herrljunga BK igen, för att träna lydnad och skydds med Niclas och Pernilla. Pu fick börja med att direkt ur bilen gå ut och göra en 10 minuters plats med Drulla, med störning av andra hundar som tränade runt omkring på planen.

1609073

När det sen var hennes tur med lydnaden så körde vi apportering, inkallning, framåtsändande och fotgående. Apportering och inkallning gick bra utan något vidare att anmärka på, i fotgåendet jobbade vi vidare med svängar (de blir sakta men säkert bättre, halterna är dock fortfarande crap 😉 ) och i framåtsändandet jobbade vi med saktagående genom grupp, och det gick riktigt bra det där!

1609074

På skyddspasset började vi med det som vi behöver lägga mest krut på just nu; transport med överfall. Våra transporter har ju lidit lite av samma åkomma som vårt fotgående, för mycket luft mellan förare och hund och ingen riktig förståelse för position.

Jag känner dock att det på de senaste passen har börjat falla lite mer på plats i huvudet på Pu vad det hela går ut på, och med lite jävulskap från Niclas så taggade hon igång rejält, slöt an nära till mig i transporten och avvärjde överfallet med en stöt i revbenshöjd. Det går allt framåt detta med 🙂 !

1609072

Sen fick hon köra lite ärmbevakning, och hon är riktigt duktig på det här med utbackning efter släppande nu 🙂 . För en lite mindre skyddshund är det viktigt att kunna ta ut lite avstånd till figgen innan man går till angrepp igen, eftersom farten ger lite extra kraft och tyngd om det saknas i hundkroppen. Är man liten behöver man all kraft man kan få för att figgen ska känna när man kommer 😉 .

1609075

Kan ju även visa film på Pus första tävlingsmässiga fasttagande som hon gjorde för nån vecka sen. Det hörs ju när hon stöter 😉 ! Argbiggan ❤ !

Träningsdagen avslutades med ännu en 10 minutersplats för Pu, denna gång med Kraft (gjorde även lite fjärrträning och mer fritt följ medan vi väntade på att de skulle komma in på planen). Nu la jag verkligen märke till hur snabbt det börjat mörkna på kvällarna, på de 10 minutrarna gick vi från lite skymning till mörker. Hösten är här….

1609076

 

För övrigt, så har jag gjort någonting som VERKLIGEN är utanför min comfortzone 😛 ! En liten men samtidigt stor grej, något som är mentalt utmanande och mentalt utvecklande och jävligt skoj och spännande, allt tack vare min käre figge och träningskompis Niclas 😉

När jag började tävla med Lyxa så gick jag aldrig ut och tävlade om jag inte kände att jag hade ett klart 1:a pris eller uppflyttning. Visst att allt kan hända så man nollar moment, men i utgångsläget så ville jag veta att jag och hunden hade alla moment så bra som det behövdes för att komma vidare till nästa klass, och jag tränade hela tiden för att ha betyg 12 på träning för att få 10 på tävling.

Med Pu har det inte fungerat att vare sig tänka eller träna på samma sätt, vi har ju fått kämpa lite mer för att hitta varann i träningen och hade ju från årsskiftet  en total lydnadspaus på ett par måndader för att få landa lite. Hade jag tänkt på samma sätt om tävling med henne som med Lyxa, så hade vi nog inte ens gått ut i en lkl 1 på ett par år 😛 !

Men med henne har jag tack vare mina träningskompisar tänkt om, och gått ut och tävlat trots att momenten varit långt ifrån ”klara” (läs; varit 10-mässiga). T.ex har jag vetat att vi inte har något vidare fotgående (när vi debuterade i klass 2 så hade vi under några månader inte gått mer än 4 steg fritt följ sammanhängande för att vi höll på att jobba om det), men när jag släppt tanken på prestation och perfektion och anmält ändå bara för att få tävlingserfarenheten, så hux flux har Pu blivit uppflyttad både till lydnadsklass 3 och till högreklass spår. Good enough ÄR verkligen good enough 😉 !

Så för nån vecka sen så frågade Niclas om jag inte skulle med till Mullsjö och tävla skydds. Glad i hågen tänkte jag ”ja för fan, varför inte!” och att det hade varit gött att ha en chans till att testa på de gamla reglerna som gäller till årsskiftet. Jag frågade när tävlingen var, i tron att det var nån gång efter Alingsåstävlingen i oktober

När han då svarar ”den 24”, och jag efter en kort stund fattar att han menar den 24 SEPTEMBER, då höll jag på att svimma av chock och nervositet redan där! Det var ju bara typ TRE VECKOR bort, var han inte riktigt klok?!?!

Men Niclas hade bra argument som lugnade mina hysteriska nerver lite. Det här blir en tävling som inte handlar om att bli uppflyttad, utan enbart handlar om erfarenhet för mig och Pu, att vi tillsammans ska få känna på hur det går till på en skyddstävling. Se vad som håller och vad som falerar på tävling, så vi vet var vi ska lägga krutet den sista månaden innan nästa tävling.

Så… tja, man är ju både lättledd, lättlurad och lite äventyrslusten 😉 . Hey Ho, Let’s Go!

17 dagar kvar….

1609077

 

Annonser

Ett peppmöte med hästkvinnan, och look-alike-Pu

Igår hade jag och aussiesarna en total vilodag, och hade då passande bokat in ett ält/pepp/planeringsmöte med vår kära Åsa. 

Åsa är en av mina få vänner som inte är upp över öronen insyltad i hundar och hundträning, men då är hon istället en fanatisk hästmänniska som lägger ner otaliga timmar på sina dressyrhästar, särskilt sin egeninridna 7-åring ”Lillen” som i helgen debuterade MSV C.

150917,9

Åsa är otroligt ambitiös, minutiös och engagerad i sin livspassion, så trots att vi har två olika inriktningar artmässigt så har vi enormt mycket utbyte av att sitta och spåna och planera tillsammans. Det var tävlingsplaner, fysträningsdiskussioner, mental träning, träningsupplägg, vardagsältande….. Och så är vi bra på att fika 😉 !

150917,2

150917,3

Hästkvinnan testar hundträning 😉

Efter hon åkt hem på kvällen så var jag så full av tränings – och tävlingspepp att jag satte mig vid SBKtävling och gjorde en preliminär tävlingsplanering fram t.o.m april 2016 😛 ! Det är mycket som ska få plats i kalendern när man vill tävla elitspår, elitlydnad, klass 2 agility och klass 1 lydnad. Sen hoppas jag ju på att framemot vår/sommar även spana på lägreklasstävlingar också… 😉 ! Roliga i-landsproblem att planera upp kalendern 🙂 !

Sen så kan jag ju visa look-alike-bilder som uppfödar-Tina delade på FB igår. Pu och hennes mamma är RÄTT så lika… 😛 !

150917,4 150917,5 150917,6 150917,7

Januaris sista helg; Mental träning i Norrköping, spår och lydnad

Vi började helgen gott med att sluta en timme tidigare från jobbet, så vi hann hem och ta promenader i dagsljus med hundarna. Andreas och snusrarna gick rätt ut i skogen, och jag och aussiesarna tog vår vardagsrunda som först går på väg och sen i skog. Lyxa hade 800 g i klövjeväskan och bar den hela tiden.

150202,2

150202,3

150202,4

150202,5

 

Resten av fredagen var lugn och med tidig sänggång, för lördagen påbörjades redan vid 5 på morgonen, då det vankades en heldag med Spetsgruppen i Norrköping 🙂 . Med det kassa väglaget (och det faktum att vi ett tag till bara har en bil) så hade jag beslutat att ta tåget med avgångstid 06,23 för att hinna upp i tid till 10. Och det var ett riktigt bra beslut, helt underbart att kunna sitta och småslumra i tågsätet istället för att vara fullt fokuserad på bilkörning i kass väder. Tummen upp för tåget, smidigt gick det hela vägen upp (2 byten inkluderat) och jag var framme i Norrköping i god tid 🙂 !

150202,6

150202,7

150202,8

150202,9

 

Vi hade sen en jättehärlig och intressant heldag i mental träning tillsammans med coachen PO Lindvall (som bland annat coachat landslaget i lydnad och diverse skidlandslag och kampsportare). Jag trivs himla bra med mina kamrater i Spetsgruppen, det är högt i tak, öppet klimat, alla är stöttande och omtänksamma om varandra, har massa input till varann hela tiden, och mycket skratt blir det. Härligt 🙂 !

Vi körde mellan 10-17 innan vi skildes åt. Då var det ca 1.5 timmar till mitt tåg skulle avgå, så jag tog tillfället i akt att se ännu en fördel med att åka tåg; jag kunde sätta mig och ta ett glas vin innan jag flanerade ner mot tågstationen igen. Det jag såg av Norrköping både på morgonen och kvällen fick mig att vilja åka tillbaka och utforska mer, en riktigt fin stad!!

150202,10

150202,11

 

15 timmar efter att han lämnade av mig så hämtade Andreas upp mig på stationen igen, och vi åkte hem till en lugn kväll i soffan som sen blev en sovmorgon till nästan 9,30 på söndagen. Sen blev det ägg&baconfrukost, och efter det en härlig snöpromenad med hela familjen. Snusrarna får ordentliga träningspass varje gång vi går utanför dörren, då den förargeliga kramsnön direkt sätter sig som benvikter i deras benhår. De kommer vara riktigt biffiga efter den här vintern 😉 !

150202,12

150202,13

150202,16

150202,17

150202,18

150202,19

150202,20

150202,1Min fina familj

På eftermiddagen tog jag med Lyxa till klubben en sväng för att träna lite lydnad. Vittring, ingångar, växling mellan spring & samlad, dirigeringsvinklar och fotgående blev det. Vi hade lite krångel med vittringen (svårt i snön uppenbarligen, pinnar som knappt syntes och kanske annorlunda doftbild) men det löste vi snabbt upp vilket kändes super (det är ju ett väldigt känsligt moment än hos oss). Växlingen mellan spring & samlad blev riktigt bra, på träning går det väldigt fort att med lugnande rutin få ner henne i ett stabilt och lugnt läge, vinklarna blev jättebra, ingångarna tragglar vi på med med mer lyckanden än felaktigheter, och fotgåendet kändes super. Duktig Lyxa 🙂 !

150202,22

När vi kom hem så var jag bara inne och bytte hund, så gick jag och Pu och tog ett spår som Andreas varit snäll och gått ut till oss ❤ !

Det var va 175 m långt, legat i ca 45-50 minuter, 2 baconostburkar + slut och med Pus första (mjuka) vinkel i. Och lilla svarta Pu var grymt duktig och spårnoggrann, om hon kollade av något annat var hon snabbt tillbaka i rätt spår, markerade burkarna, hade lagom tryck i linan och brydde sig inte om att jag var tvungen att stanna henne när jag fastnade i en riktigt snårig passage 😛 ! Duktig liten spårhund!

150202,23

150202,24

150202,25

150202,26

150202,27

150202,28

Det var en härlig sista helg som januari bjöd på 🙂 ! Nu tar vi oss an februari med öppna armar, bara den här veckan bjuder på ansiktisbehandling, agilityträning, 2 dagars lydnadskurs för superduktiga Jessica Svanljung och så en agilitytävling för Smalis på lördag. Heja februari 🙂 !

Rankingtävling söndag och ett fuck you till den inre kritikern

Både jag och Lyxa sov som klubbade sälar efter lördagens prövningar, ända fram tills klockan ringde 6.15 på söndagen. Då blev det en morgonpromenad och sen packa in allt i bilen inför hemfärden senare på dagen. Efter det åkte vi bort till Kungsörs Hundarena för söndagens rankingtävling.

Vi fick startnummer 19, och gick först in och gjorde ett jättefint sitt i grupp som belönades med 10 i betyg (alltid lika gött!). Sen satt jag och kollade på de andra duktiga ekipagen, och Lyxa laddade i buren 😉 .

140929,5

 

Ring 1 bestod av vittring – fotgående – dirigeringsapportering – hopp apport. 

Vittringen: Här fick Lyxa totalt hjärnsläpp 😛 ! Relativt bra fart ut, ett osystematiskt och rätt slarvigt sökarbete där hon trots allt fick tag i rätt pinne och började komma in…. för att sen stenstanna och bara stå där?! Jag försökte att lite diskret vrida huvudet åt sidan som för att inbjuda henne att komma in, men jag tror nog att hon hade stått där till döddagar och jag ville inte dra ut på tiden allt för mycket. Så jag fick välja att kalla in henne, och givetvis nolla momentet. Hon avslutade med en fin ingång iaf 😛 !

Fotgående: Denna gång testade jag en ny approach mot vad jag gjort på lördagen. Under uppvärmningen körde jag mycket fotgående med många (lugna) fotkommandon, kombinerat med omvänt lockande för att dämpa henne lite och inte riskera att få lika hög aktivitet som under lördagens fotgående. Och jag känner att jag lyckades VÄLDIGT bra att kommunicera till Lyxa hur jag ville ha henne, för det var en extrem skillnad mot lördagen, mycket mer balanserat, harmoniskt och framför allt TYST 😉 . Vissa detaljfel fanns givetvis (som lite tramp i halter) men överlag var jag SÅ nöjd!!

Dirigeringsapporteringen: Kändes helt OK, rätt bra helhet med detaljer som behöver förbättras. Vi fick nerdrag på ”kroppskommando i sändande” som jag för mitt liv inte kan se på filmen (jag måste ha gjort något med den sidan som är mot domaren och från kameran? ). Vinkeln bra, gripandet bra, och så en liten båge i återgången och som alltid: avslut (men rak ingång). Men inget större att klaga på från min sida.

Hopp apport: Gripandet sämre än vanligt, då Lyxa ”bara var tvungen” att kolla in någon som gick förbi fönstret precis i gripandet 😛 . Dock är jag jättenöjd att hon gick över hindret både på ut – och tillbakavägen, för den j**la apporten levde sitt eget liv (kan inte räkna hur många konstiga sätt den studsade på under helgen för alla 😛 ) och studsade LÅNGT ut åt sidan. Och hon har faktiskt ett raskt och villigt tempo tillbaka, trots att det är den förhatliga traven 😉 . Glad, peppig hund som kommer in i en FIN och rak ingång, det är ju bra!

Extra nöjd var jag också med våra transporter och att Lyxa var precis lika pepp och på trots att jag experimenterade med att använda endast små, tysta och peppande tävlingsbelöningar, där jag bara nästan viskade till henne hur bra hon var. Gott att veta att jag inte alltid behöver ta till jubelbelöningar som – även om de är sjukt roliga och ser trevliga ut – ofta drar upp henne för mycket och får henne i fel sinnesstämning till nästföljande moments start.

Så summasumarum, duktig hund och förare i ring 1!

140929,10

 

Sen på eftermiddagen i ring 2  var momentordningen fjärr – inkallning – ruta – zäta. Och här hade nog hjärnbensinen till slut tagit slut i Lyxas popcorn!

Fjärr: Börjar med att inte förstå vad ”ligg” betyder (vet inte ens när det hände senast?!) och sen när ett extrakommando kommer så blir det hakan i backen. När jag kommer ut och kommenderar första skiftet (stå) så försöker hon ställa sig och forfarande ha nosen i backen! Lilla hjärtat <3. Sen blir hela fjärren tveksam med dåliga skiften. Ska man se någon positivt, så blev det ingen förflyttning, och vare sig Lyxa eller jag tog med sig det crappiga utförandet in i nästa moment utan vi släppte det helt!

Inkallning: Nu visste hon minsann igen vad ”ligg” betyder 😉 ! Fint fokus i lämnandet, fint ställande. Lite för låg fart genom hela enl mig och så tråktrav sista biten in. Men VILKEN FIN INGÅNG!! Det är nog typ den bästa ingång Lyxa gjort någonsin 😛 !

Rutan: Återigen, ASNÖJD! Jag är så HIMLA nöjd med rutorna vi gjort i helgen, särskilt konskicken!!

Zätat: Nöjd med 2/3 😉 . Sista skitskiftet blev så crap! Jag har tittat massor på filmen och jag kan inte se några av de tecken som brukar synas när det blivit felskiften (typ att Lyxa inte är helt uppmärksam eller alldeles för studsig i stegen). Jag tror att det här också var ett bevis på att hjärnbensinen var slut!

 

Så återigen, när jag tittar på filmen och skriver upp exakt det jag ser, så ser det ju i huvudsak så himla bra ut! Och så kände jag också under hela tiden vi var på planen, hela tiden när vi gick ut till Lyxas slutbelöning, hela tiden när jag belönade henne och ända tills jag satt på henne kopplet och vi började gå tillbaka in till läktaren… då var det bara som att luften gick ur mig, min inre röst bara vrålade hur kasst allting var och jag fick en känsla av hopplöshet att vi aldrig kommer att bli bättre och få löst våra knutar.

 

Men nu måste jag bara säga FUCK YOU till den där inre kritikern och mobbaren som jag har! Jag har en fantastisk hund och jag är en riktigt bra förare till henne, annars hade vi aldrig tagit oss dit vi är!

  • Uttagna till SBKs Spetstrupp vilket sätter oss strax under landslaget i lydnad
  • Halvvägs till kval till SM i bruks
  • Tävlat lydnads-SM
  • Tagit lydnadschampionat
  • Tagit brukschampionat
  • Tagit spårchampionat
  • Har på våra 9 elitspårtävlingar tagit 5 cert och 2 certpoäng

Det där kan man fan inte göra om man inte har lite talang bakom all den tid, pengar, blod, svett, tårar (och skratt) som man lägger ner på sitt livs största hobby och energikälla som hundträningen är för mig! Och när alla andra underbara människor jag träffat i hundvärlden ser detta och berättar det för mig när de ser att jag behöver höra det, varför har jag så lätt att glömma av det själv?!

Nä, fuck jante och fuck inre kritiker som sätter käppar i hjulet! Jag är jävligt bra och vi är ett suveränt team, jag och Lyxa <3!

140920,1

Pay it forward och var världens trevligaste människa

Det är väldigt lätt att låta fokus ligga på de negativa sakerna i (hund)livet. Dåliga saker som sker i träning, negativa människor vi träffar eller ”fel” som begås på en tävlingsplats (gräset var oklippt, TL kommenderade mig fel, publiken var för högljudd…. ja ni vet 😉 ).

Många är sakerna som vi kan bränna alldeles för mycket ork och energi på, om vi tillåter dem att störa ut oss ur vår bubbla. Trots att de ofta är så otroligt mycket mindre och färre än de BRA sakerna, så är de ofta de som får mest tid. Det är så synd när det händer, både för oss, våra hundar och människorna i vår omgivning. Det skapar ett hårdare klimat, tråkiga tongångar och en allmänt crappig stämning varje gång det negativa får ta överhanden.

Även i cybervärlden blir det en tråkig känsla när det ”pratas skit” om folk/hundar/arrangemang och det blir en dålig spiral av det hela. På en sekund kan ett negativt inlägg nå tusentals människor över hela landet (och även hela världen) och då har ännu ett negativt frö såtts.

Därför tycker jag att det är så otroligt skönt när folk försöker göra en förändring och skapa en positiv känsla, och få med fler folk att tänka på det positiva och alla härliga människor vi stöter på, både IRL och på nätet!

Ett sådant blogginlägg kom i september 2013 och spreds som en löpeld, när Anna Larsson på 3vallare.se bloggade sitt inlägg Uppgiftsmål: trevligare tävlingar! Pay it forward! . Där har hon bl.a samlat en lista på superenkla saker man kan göra på tävlingsdagen för att göra hela dagen till en bättre upplevelse för alla! Hela listan hittar ni i blogginlägget, men jag tänkte citera några av mina favoriter och som är sådana saker som jag själv försöker göra varje tävling:

  • Ta ögonkontakt och le mot så många du kan under tävlingsdagen
  • Säg HEJ till dina medtävlare när ni samlas
  • Var det en god köttbullsmacka, snabb service eller ovanligt gott kaffe -berätta det för kökspersonalen
  • Ta emot beröm du eller din hund får på ett trevligt sätt, tacka och förklara att du blir glad av att få höra det
  • Ta i hand och tacka tävlingsledare och domare etc vid prisutdelningen (och le)
  • Såg du någon vars hund gjorde något galet men där föraren bibehöll en trevlig attityd och stöttade sin hund på bästa sätt? Berätta det för den föraren!
  • Erbjud dig att hoppa in som funktionär ett tag, kanske springa emellan med protokoll, vara hinderfixare, lösa av inroparen om denne behöver en paus, etc.
  • Invänta prisutdelningen. Kan du inte det, var extra noga med att vara trevlig mot sekretariatet om du vill få ut ditt resultat (eller be någon annan som stannar kvar att ta ditt protokoll), berätta att tävlingen varit trevlig så ger det ett helt annat intryck än folk som bara dundrar iväg fortast möjligt.
  • Skriv ett tack för fint arrangerad tävling efteråt och posta det på klubbens hemsida/Facebooksida eller i någon grupp som följs av de som tävlar i den grenen.
  • Var ute i god tid så du säkert hinner fram, om inte RING längs vägen så arrangören vet om du är på väg eller ej och kan planera för det.

 

Små, enkla saker som kan göra dagen så mycket bättre för dig själv, tävlande och arrangörer! Ett superinlägg av Anna, och med ett budskap som aldrig kan spridas för mycket 🙂 !

 

Ett annat inlägg jag vill nämna med samma härliga varma och positiva anda postades igår av Siv Svendsen, där hon ville uppmärksamma alla som kan ges titeln Verdens triveligste menneske. Så här skriver hon:

Det aller beste med å drive med hund er alle de hyggelige menneskene man møter. Alle de fine komplimentene man får dele ut og motta og all inspirasjonen man får av andre trenere.

Det kan være personer som aldri gir opp, som trener på jevnt og trutt og deretter får resultater.

Det kan være personer som bare gir deg gåsehud når de entrer konkurranseringen.
Det er personer som alltid er hygglige og sprer god stemning på kurs og konkurranser.
Ekvipasjer som har det så morsomt sammen at du får lyst å dra hjem og hente hunden din for en treningsøkt med det samme.
Personer som har oppnådd gode resultater med hund etter hund i konkurranse etter konkurranse.
Oppdrettere som følger opp valpekjøperne ekstra bra.
Dommere som alltid får deg til å ha det bra i ringen.
Instruktører som bygger opp under det du kan så du kan utvikle deg videre.
Støttende venner som alltid stiller opp.

Det fins så mye bra personer i hundemiljøet!

Och det är SÅ sant, det finns så otroligt många FANTASTISKA människor i hundvärlden, så många kloka, starka, drivna människor fulla med värme och hjälpsamhet. Vi får aldrig glömma det!! Själv gick jag in och nominerade Jonna med dessa ord:

”Jag vill nominera min allra bästa träningskompis Jonna (turingenszolo.wordpress.com)!

Vi har känt varann och tränat hund ihop i ca 2.5 år, vi lärde känna varann genom ett internetforum och bestämde av det vi läste att vi båda två var peppiga nog att vilja träna ihop;) !

Jonna är en fantastisk människa med världens största hjärta! Hon peppar, sporrar, höjer en till skyarna och hjälper en med alla ens problem. Hon ställer ALLTID upp (senast nu i helgen klev hon upp kl 6 på morgonen för att sitta tre timmar i bilen, bara för att se mig tävla!) och är extremt omtänksam om sina vänner, med allt ifrån att köpa fika till träningar, ge presenter vid tävlingsframgångar, eller bara finnas där med stöttning och peppning via sms. Hon har ett hjärta av guld!

Och förutom att vara en suverän människa och underbar träningskompis, som har hjälpt mig att nå nya höjder i min hundträning och nå mål jag aldrig trodde jag skulle nå, så är hon även en FANTASTISK hundtränare som fört fram sin rottweiler Zolo till suveräna framgångar, och med en otrolig flit, fart och glädje!

De är ett fantastiskt team tillsammans, och vart de än kommer och tävlar går det sus i publiken och jubel utbryter på grund av deras karisma och härliga attityd på planen, plus suveränt snygga moment! Så här såg deras debut i elitklassen ut, helt underbart att se:https://www.youtube.com/watch?v=gBNrWKlbNKU

Jonna är en glädjespridare, en stöttepelare, en otrolig hundtränare och en fantastisk träningskamrat, och jag är SÅ glad att ha henne i min närhet!”

 

Har du en av verdens triveligste mennesker i din närhet? Gå in på Sivs blogg och nominera dem, ge dem lite extra uppmärksamhet, dela blogglänken och sprid ordet vidare 🙂 !

Små gester och små ord kan göra någons dag, och det kostar gratis! Pay it forward!

Agilitytimme och att inte definiera sig genom sina brister

Igår fick jag ett mail (eller ja, flera) som innehöll dels bra tips och även ett strålande fint beröm som gjorde hela min dag! Och då tyckte jag att jag var värd en timmes agilityträning i ridhuset idag ;).

Både Lyxa och Smalis fick hänga med, och när timmen var slut var det trötta och nöjda hundar som fick gå nedvarvningspromenad :).

agilitytimme

Vi körde enklaste möjliga uppbyggnad av kombo (fyra hinder i en luftig fyrkant, med en lång böjd tunnel i ena änden och ett slalom i den andra), men kunde köra oändligt mycket handlingsalternativ. Smalis jobbade på bra trots avsaknaden av hans riktiga handler, och Lyxa var härligt följsam och lyhörd trots att det var så länge sedan vi körde agility sist, och tog både ”back”, ”tight” och ”kom” kommandon jättefint och satte alla slalomingångar.

Men det absolut bästa var att Smalis klarade av att stanna på den plats där jag bett honom stanna medan jag och Lyxa körde, detta helt utan bur eller andra attiraljer :D! Det är SÅ underbart när man kan pausa en hund ”helt fritt” medan man kör den andra! Duktiga paushundar :)!

I morgon kommer det nog bli en vilodag till största del, för på torsdag blir det tre timmar ridhusträning, fredag två timmar inomhusträning, och sen på fredag eftermiddag och fram till söndag eftermiddag blir det Talangläger för hela slanten :)!

Jag ser verkligen fram emot helgens läger! Förra gången var jag väldigt nervös, inställd (felaktigt) på att vi var ”tvungna” att prestera för att vi blivit utvalda (man ville ju inte göra de som valt ut en besvikna), ”tvungna” att vara på topp, ”tvungna” att vara  helt felfria…

Men vet ni vad? Ingen är felfri! Ingen är fullständigt komplett, inget hundekipage har 100% lyckanden i allt alla gånger. Alla har vi våra ok att bära, alla har vi saker att träna på. Mitt och Lyxas stora ok i lydnaden är ju fart tillbaka i vittring och hopp metall, men då har vi i gengäld grymt bra stadga i moment och en helhet/uthållighet som heter duga. Nån annan kanske har superflashig fart och grymme-apporteringar, medan de istället har lite svårare för stadga, och en tredje kanske har fart OCH stadga i perfekt balans men däremot har en hund som har problem med ljud.

Min poäng är, alla tävlingsekipage har plus och minus som de dras med. Men vi måste lära oss att se till det som vi är BRA på, framhäva det och glänsa med det. Lite för andra (bekräftelsebehov har vi väl alla lite till mans 😉 ), men framförallt för oss själva! Vi måste ställa in vår hjärna på att zooma in mer på våra förtjänster och inte alltid våra brister, fokusera på alla framsteg och inte några få bakslag. Det är sjukt svårt (jag vet 😉 ), men ibland måste vi komma ihåg att klappa oss själva på axeln och utbrista ”Se hur långt vi har kommit, och mycket av det är faktiskt min egna förtjänst!”

Det är inte våra brister som definierar hur vi är som hundtränare/tävlingsekipage, utan vår vilja och förmåga att jobba på de bristerna tillsammans med hunden – vår träningspartner och lagkamrat – tills de blir så bra de kan bli.

Bruksträning för Anders Kjernholm 024

Det var det där med tävlingsnerver….

Jag har nämnt det förut, och kommer absolut nämna det igen; Jag har SJUKT dåliga tävlingsnerver :P!

Jag vet att det finns de personer som ”alltid” är coola, laid back, avspända osv i stort sett vad som än händer och som inte hetsar upp sig i onödan. Sån är inte jag ;)! När det vankas tävling så kommer oundvikligen den där känslan i magen hos mig, det där sugande, fladdrande pirret som fortplantar sig från magen upp i hjärnan och ända ut i fingerspetsarna och får mig att titt som tätt utpysa ett ”Iiiiiiih det är TÄVLING snart!” (oftast i en lätt hysterisk high pitch-voice som kan skära lätt genom märg och ben 😉 ).

Vissa tycker säkert att det är konstigt, barnsligt, kanske lite lätt löjligt (?) att ”hetsa upp sig” för något så trivialt som en tävling egentligen är (även om många tycker att det är på blodigt allvar). Vissa tycker kanske att jag borde ha ”skärpt till mig” när jag trots allt står med en lydnadschampion som ev har kvalat till SM och som även tävlar elitspår, att den erfarenheten borde ge mig trygghet nog att bara vara cool och lugn.

Men jag funkar inte så ;)! Och jag tror nog att det är sunt och bra (för mig, andra fungerar säkert annorlunda) att jag bibehåller ett visst mått av nerver. Med dessa så kommer jag kommer aldrig att bli blasé inför en tävling, jag kommer ha en lagom anspänning för att adrenalinet ska hålla mig på topp. Däremot är det otroligt skönt att med tävlingserfarenheten har kunnat ta ner udden av nervositeten, fått bort känslan av panikångest och att vilja kräkas, och att istället bara känna det lilla kittlandet i magen och känna glädje och spänning inför tävlingsstart. Glädje och spänning att få tävla med min fantastiska lagkamrat som är så suveränt glad och pepp och duktig och som ställer upp för mig i alla konstigheter jag hittar på för oss :D!

Saktagåendeträning i Lerum 057

Så för alla därute som har lika dåliga tävlingsnerver som jag hade, ni som blir spända och nervösa och konstiga på tävlingsplanen, ni som känner att ni vill kräkas av nervositet och ni som känner att ni aldrig kommer kunna vara ”normala” på en tävlingsplats…. Tävla på, jag lovar och svär att det snart blir bättre och att ni snart kommer att kunna känna bara glädje och en NORMAL dos av nervositet ;)!

Kom bara ihåg att sätta hunden i centrum på tävlingsdagen, de har inte valt att vara där men de ställer ändå upp och gör det allra bästa för oss efter förutsättningarna vi gett dem, så ge dem så bra erfarenheter det bara går och berätta för dem högt och brett och engagerat hur duktiga de varit på tävlingsplanen (oavsett vad poängen visar).

Det ska va kul att tävla :D!